År 1971 uppfördes den 1000 kvadratmeter stora industrilokalen i Stockholmsstadsdelen Liljeholmen, som fram till ombyggnaden 2011 främst tjänat som secondhandbutik kombinerad med folkhögskola. I samband med expanderad undervisningsverksamhet i Stadsmissionens regi beslutades det om en interiör ansiktslyftning, vilket resulterade i ett samarbete med Stockholmsbaserade arkitektkontoret Codesign. Strävan efter att bevara den industriella karaktären kombinerat med innovativa lösningar skapar en inredning som är allt annat än lik de lokaler ens egen grundskoletid tillbringades i. Klassrummen är tillverkade som individuella volymer, delvis uppbyggda av återvunnet glas, och är okonventionellt utplacerade i klungor i lokalens mitt.
En viktig aspekt har varit att lyfta fram utrymmen som vanligtvis betraktas som transportsträckor, såsom trappor och korridorer, och förvandla dem till platser för sociala möten. Bord, pallar och stolar är slumpvis utplacerade mellan klassrum och fönster, vilket ger en ljus och luftig studiemiljö. Lokalen kommer att rivas inom fem år, vilket gjorde att frågor kring resursutnyttjande fanns med som en självklar del av projektet. En målsättning har varit att en stor del av inredningen skall antingen kunna monteras ned och förflyttas eller källsorteras, men även att inte köpa nytt när det finns gamla material som kan återanvändas. Runt lokalen löpte ett träplank som fick nytt liv som scen, takbelysningen är i originalskick och det nyslipade trägolvet låg tidigare gömt under en linoleummatta. Sju av åtta klassrumsgolv har mattor i olika färger, hämtade från Stadsmissionens lager. I det åttonde är mattan tillverkad av spillbitar. Förutom att vara en plats för undervisning, kan skolbyggnaden även inspirera sina användare till en annan syn på slit-och-slängkulturen.
Text: Alexandra Ehrenkrona
|
|
Postat i Redaktionsbloggen | Kommentering avstängd |
