Arkitektskolans järngrepp

Fönstertittarsjukan. Gamla gubbar stannar plötsligt för att de får ont i benen och inte kan gå vidare. För att inte avslöja att de alltjämt inte är i sina dagars fulla glans låtsas de titta in i skyltfönstren tills smärtan avklingat.
    I nya arkitekturskolan på KTH, som invigs när höstterminen startar nu i augusti, är det inte fönstertittarsjukan som får skolans besökare att plötsligt stanna mitt i steget. Förhoppningsvis stannar de för att njuta av konstnären Jonas Dahlbergs ljudinstallation som blint för ögat kommer att smycka den nya skolan. Men ingen tror väl att studenterna kommer att köa för att få en sekund i konstens ljuddusch. Eller, jo. Kanske blir det i stället så att fönstertittarsjukan får syster­diagnoser när arkitekt- och teknikstudenter antingen bildar små cirkelformade klungor för att lyssna från första till sista stavelsen, eller till synes utan anledning viker av i halvcirklar i ett försök att undgå en dusch med prat.
    Att just ljud skulle smycka interiören i den nya skolbyggnaden är logiskt. Här är alla former rundade. Tham & Videgård Arkitekter har tagit fram en byggnad som i sig fungerar som ett pedagogiskt verktyg både för studenter och lärare. Husets nästan organiska form ger besökaren känslan av att röra sig i ett landskap. Fönstertittarsjuka göre sig besvär! Här kan man stanna till var som helst och fästa blicken på något intressant, en mjukt rundad vägg, inbyggda hyllor, vacker träpanel och utsikt över ateljén som är belägen på bottenplanet. I princip varje fönster i byggnaden är unikt och det är lätt att drabbas av en äkta gluttarsjuka på studenternas våningsplan. Fönstren är något välvda och har sex olika radier. Inget fönster är det andra likt.
    Det är inte helt lätt att hitta i skolan, vilket också är meningen. Här gäller det att förhålla sig till rumsligheten för att inte komma vilse. Just vid Rums besök hade pressen iklätts bygghjälm, väst och stålhätteskor som sig bör, och hela flocken av pressmänniskor ledsagades av Bolle Tham och Martin Videgård. Det blev svårare att hitta när flocken upplöstes, och Rums redaktion prövade en av flera vägar ut. Den trekantiga tomten där huset nu byggts var en smitväg till och från de omgivande, gamla byggnaderna. Den tanken har arkitekterna behållit och huset går att passera igenom från den ena sidan till den andra.
    På våning ett kommer man in i byggnaden utifrån eller från den gamla, numera nyrenoverade entrén till KTH. Här finns ateljé och verkstäder. På våning två sitter forskare, våning tre, fyra och fem är vikta för studenter, och administrationen sitter högst upp på våning sex, med takterrass och utsikt över staden.
    Tham & Videgård har skapat en byggnad som ingen kan eller vill lämna: studenterna kommer att stortrivas, ingen vill att studietiden ska ta slut, administrationens första parkett ut mot staden kommer att hålla dem kvar i ett järngrepp, och när fönstertittarsjukan slagit till stannar de bara upp och tittar ut genom fönstret ett tag till.

Text: Cecilia Öfverholm
Annonser