Arkitekturfantasier

Italienaren Federico Babina bor numera i Barcelona.

Där skapar han unikt egensinniga – inte sällan lite humoristiska – grafiska affischer och böcker över olika aspekter av arkitektur. Babina är utbildad arkitekt och har länge arbetat i yrket. Men på senare år har han mer och mer börjat ägna sig åt ett annat spår: grafisk form­givning. Någon beskrev Babinas grafiska bilder som ”arkitektur­fantasier” och det ligger mycket i det.

I böcker och i grafiska tryck som säljs som 
affischer har han bland annat skapat serien Archist – If Artists were Architects – en genomgång av hur det hade sett ut om konstnärer som bland andra Piet Mondrian, Gerhard Richter och Salvador Dalí inte hade målat tavlor, utan ritat byggnader. Babina imiterar skickligt Dalís utflutna formspråk som hålls uppe av tunna, höga kryckor; Mondrians De Stijl-uttryck med olik­färgade rektangulära fält och Richters Pantone-inspirerade måleri. Det är intressant att se hur dessa stora konstnärer inspirerar till byggnader som är högst realiserbara.

Babina kan sägas vara pedagogisk. Hans grafiska form förklarar arkitektur och vad som skiljer en arkitekts stil från en annan. I boken Archibet: From Aalto to Zaha Hadid är det kanske extra tydligt, där han bokstav för bokstav skapar konst av några av de största namnen inom modern arkitektur. Men även affischserien Archistyle har en ett förklarande anslag. Här gestaltar han elegant – i både form, färg och val av typsnitt – skillnaderna mellan Bauhaus, brutalism, dekonstruktivism och postmodernism. Den slående enkelheten i hans teckningar ger en viss känsla av förklarande barnbok – och med samlingsaffischen, där alla stilar förekommer sida vid sida, skulle det vara enkelt och överskådligt att förklara arkitekturens olika riktningar för en skolklass.

I ett av sina senare projekt, Archiwriter, ger sig Babina på författare och arkitektur i stället. Här är övergången till arkitektur kanske inte lika uppenbar som i den där han översätter konst till arkitektur, eller förklarar arkitektur på ett grafiskt tilltalande vis. Han utgår ifrån ett Ernest Hemingway-citat som lyder ”prose is architecture, not interior decoration”. Och Hemingway är en av de författare som finns representerade här vid sidan av Dostojevskij (lökkupoler och kommunist­rött), Italo Calvino (abstrakt och fantastifullt), Orwell (övervakning och retro­futurism), Haruki Murakami (vars moderna skyskrapa rymmer mer klassiskt japanskt hus inuti sig). Det är återigen en mycket tanke­väckande och rolig serie i den retrostil som Federico Babina ständigt återkommer till.

Tyvärr finns inte Goethe med – vars citat om att arkitektur är ”stum ljudkonst” kunde ha varit intressant att se Babina behandla. Men det är inte Goethes frånvaro som är det största problemet med Archiwriter, utan snarare den totala avsaknaden av kvinnliga författare. Varför ingen fyr inspirerad av Virginia Woolf? Varför inget napolitanskt hus i Elena Ferrante-stil? Eller en kolonialvilla där Marguerite Duras böcker kunde ha utspelats?

Men – trots denna avsaknad av kvinnliga författare – är Archiwriter, precis som Federico Babinas tidigare serier, underhållande och stilfullt. Och om du läser detta Federico: Gör en ny serie med bara kvinnliga författare som arkitektur. 
Jag lovar att det finns minst lika mycket där att ösa ur.

Text: Mats Almegård
Annonser