« tillbaka

Ankrad mitt i grönskan

Text: Mårten Janson
Foto: Adam Nowek

Sexton husbåtar seglar i ett hav av grönska – stadsutvecklingsprojektet De Ceuvel stakar ut en ny urban strategi baserad på tillfälliga lösningar och maximal självhushållning. År 2024 stävar projektet vidare någon annanstans.

Vad kan man hitta på med 5 000 kvadratmeter mark, centralt placerad men svårt förorenad? Nej, inte heller Amsterdams stadsledning hade någon vettig idé om vad de skulle göra med De Ceuvel (uttalat ’de köivel’), ett före detta varvsområde i stadens norra delar. Lösningen blev en tävling: kom med ett bra förslag på hur marken ska utvecklas. Vinnaren får disponera marken gratis i tio år. Några baksidor? Mja, kanske att vinnaren måste förbinda sig att ordna tusen kvadratmeter ateljéytor för konstnärer, på mark så förorenad att man knappt kan sätta foten på den. Något mer? Jo just det, redan i tävlingsbidraget måste ni ange en lista på potentiella hyresgäster! Lycka till – ni har en månad på er!

Inte så konstigt kanske att bara två förslag kom in till denna arkitekttävling. Ett av dem kom från en grupp med designbyrån Space & Matter, miljöföretaget Metabolic samt landskapsarkitekterna Delva i spetsen. Sascha Glasl, tyskättad arkitekt verksam i Amsterdam sedan åtta år, driver Space & Matter och tog initiativ till projektet tillsammans med Jeroen Apers och Marjolein Smeele, båda arkitekter med egna kontor.

– Allt man fick var en bit mark, så fruktansvärt förorenad att den knappt gick att utveckla. Byggnadstillstånd och finansiering fick man själv söka. Det var ett extremt svårt projekt, men också utmanande. Jag och Jeroen var egentligen upptagna med andra saker, men vi tänkte ”låt oss försöka”.

Det vanliga sättet att exploatera förstörd före detta industrimark är att gräva bort all jord och lägga dit ny. Men det var omöjligt under de extremt snäva ekonomiska ramar som gällde här. Så kom Sascha att tänka på de tusentals husbåtar som kantar Amsterdams otaliga kajer. För några decennier sedan var husbåt ett billigt boende. Numera är det en attraktiv och dyr boendeform. De nya kapitalstarka husbåtsägarna ersätter gärna de halvsekelgamla pråmarna med nya fräscha flytetyg. Men att sälja den gamla båten är omöjligt, eftersom några nya kajplatser inte har gått att ordna i staden på decennier. Och att skrota en husbåt är dyrt. Det borde helt enkelt finnas ett överskott av utrangerade husbåtar att komma över gratis eller för en billig peng. När en av landskapsarkitekterna på Delva visade sig besitta stora kunskaper i hur man renar förorenad mark med hjälp av växter fanns ett koncept för De Ceuvel som gick att visualisera: husbåtar på land, som seglar i ett hav av grönska. Husbåtarna förbinds via en snirklande brädgång.

Men för att kunna delta i tävlingen gällde det alltså att potentiella hyresgäster fanns med redan i förslaget. Sascha med kolleger löste det genom att uppmana konstnärer att gå in på Marktplaats, en nederländsk motsvarighet till Blocket, hitta en lämplig begagnad husbåt och berätta vad de ville skapa i den på De Ceuvel.

– Det tog två veckor innan vi hade hyresgäster till alla tusen kvadratmeter, berättar Sascha.

– Vi vann tävlingen, hamnade på förstasidan i en av Amsterdamstidningarna och dagen efter började det ringa folk som ville bli av med sina husbåtar.

Nästa steg var att skapa en stiftelse för att administrera det hela. Investeringarna betalades genom startstöd på 250 000 euro från Amsterdams stad, samt ett banklån på 200 000 euro.

Det var 2012. I oktober 2013 lyftes alla husbåtarna på plats och för ett år sedan flyttade hyresgästerna in och De Ceuvel kunde invigas. Sexton husbåtar ligger nu stadigt på terra firma med markrenande växter kring skrovet. I husbåtarna huserar konstnärer och småföretagare inom olika kreativa branscher. Allt sköts i stort sett helt okommersiellt och hyresgästerna betalar en relativt låg hyra på mellan 400 och 700 euro.

De Ceuvel har också blivit ett populärt utflyktsmål för Amsterdamborna. Här finns ett kafé uppbyggt av gamla skeppscontainrar – den enda byggnaden som inte har en historia av att flyta på egen köl. Den som vill kan delta i

yogakurser eller kreativa workshoppar av olika slag. En husbåt är dessutom tillgänglig för uthyrning för företagsevent och konferenser. Den som vill övernatta i De Ceuvel kan ta in på det bed & breakfast som finns här.

– Det är en spännande plats, men framför allt kan vi presentera en intressant urban strategi för hur man kan göra en plats levande och skapa en tillfällig pop up-stad, säger Sascha.

Alla husbåtarna var i olika stadier av förfall när de kom till platsen. Det gällde att täta läckor, isolera och göra dem beboeliga.

– Den arkitektoniska kvaliteten är begränsad, eftersom vi lagt den mesta energin på den tekniska funktionen, formen fick komma i andra hand helt enkelt.

– Det kommer att hända mycket mer på den arkitektoniska fronten – men där behöver vi några år till av experiment.

El får man från staden Amsterdam. Men i dag har De Ceuvel också egna solceller som innebär att hälften av elbehovet kan produceras på plats. Allt gråvatten filtreras och tas om hand på plats och det samma gäller avfallet från toaletterna, som komposteras. Det krävde en hel del invänjning från hyresgästerna intygar Sascha, inte minst när det kom till att tömma tunnorna, men i dag fungerar det utmärkt. En av båtarna, hemvist för miljöföretaget Metabolic, har mer utvecklade system. Bland annat tillverkar de dricksvatten av regnvatten. Och kaféet försökte sig nyligen på crowdfunding för att finansiera en anläggning som ska producera biogas av matavfall. Målsättningen för hela De Ceuvel är att på sikt bli helt självförsörjande vad gäller el och vatten.

Till De Ceuvel tar man sig bäst till fots eller med cykel. Sommartid kommer ganska många med båt, men den som anländer i bil får acceptera att parkera några kvarter bort för att sedan gå sista biten. De Ceuvel har nämligen inga parkeringsplatser.

– Officiellt måste vi ha parkeringsplatser men vi såg att de allra flesta ändå kom på cykel. Så vi gjorde om bilparkeringen till en utökad cykelparkering – staden vet om det och har inte protesterat.

Så var det det där med markreningen – kan man verkligen få bort föroreningar med hjälp av växter? Jo, det går faktiskt. Tekniken kallas fytoremediering och är ännu inte så känd men anses av många forskare ha stor potential. I princip går det ut på att växterna tar upp de förorenande kemikalierna via sina rötter varefter de bryts ner till ofarliga ämnen. Ett annat alternativ är att växterna tar upp föroreningarna i stammen och bladen. Genom att skörda växten kan man få bort föroreningarna från platsen. På De Ceuvel används bland annat sareptasenap, en växt inom kålsläktet, blålusern samt vanliga maskrosor. Forskare från universitet i Gent i Belgien följer upp det hela och utvärderar kontinuerligt hur effektivt olika växtarter sanerar föroreningar.
Där-emot ska man inte inbilla sig att alla föroreningar är borta om tio när kontraktet tar slut.

– Nej, för oss är det här ett showcase, vi kan inte rengöra all mark men vi kan visa att det är möjligt. Vi vill vara en dynamisk plats för experiment!

Finns det idéer från De Ceuvel som man skulle kunna använda sig av i mer konventionell stadsplanering?

– Absolut. Frågan är ju om man skulle kunna skala upp det här projektet och det är jag säker på. Framför allt gäller det processen. Att öppna upp och låta en bred grupp av olika kompetenser tänka tillsammans i ett starkt team tror jag att det är det bästa man kan göra, man kan få svar på så många frågor samtidigt.

Pop up-staden firade nyligen ettårsjubileum. Men vad händer om nio år – kommer en konvoj av husbåtar att segla vidare till någon annan plats?

– Ja, det är tanken. Men jag hoppas att vi ska kunna stanna längre. Plantorna, brädgången,
husbåtarna och alla installationer – det skulle bli ett gigantiskt företag att flytta allt. Dessutom har folk vant sig vid det här. Platsen är unik och det vore sorgligt om man efter tio år byggde vanliga hus på platsen.

 
Annonser:
Annonser