« tillbaka

Chalmers

Foto: Kalle Sanner

WHITE ARKITEKTER 

Helge Zimdals originalbyggnad, från 1968, var trots allt en bra utgångspunkt. 

– Ja, den har en inneboende flexibilitet. Det är fina material, tegel och betsad furu, och allt är genomritat på ett sätt man inte alltid ser nuförtiden. Det är konsekvent och gediget. Vi har varit försiktiga med den existerande arkitekturen men har samtidigt varit tvungna att göra genomgripande förändringar, berättar Ulla Antonsson. 

Alla ytor är tänkta att kunna användas på många olika sätt. En större öppenhet genomsyrar hela projektet och grunden till framgången ligger i noggranna analyser och samarbeten. Biblioteket hade exempelvis tidigare en mer undanskymd plats i huset, nu är det utflyttat till fasaden i stället för att gömmas bakom stängda tegelväggar. På entréplanet ligger även verkstaden, ateljén och kaféet grupperade kring ljusgården. Här finns också klämmigt namngivna multifunktionella rummet Kunskapstrappan.

Föga förvånande är de flesta som jobbade med projektet utbildade vid det aktuella lärosätet och har alltså en egen intim kunskap om, och känsla för, byggnaden. De vet vad som brukade fungera och vad som inte gjorde det, vilket så klart ger extra spänst. Ulla Antonsson gick på Chalmers på 1970-talet och har även jobbat som lärare och adjungerad professor där och hennes kollega Viktor Göthe kom tillbaka för att arbeta med projektet – tre dagar efter sin examen från Chalmers.

– Det är lite ovanligt att återvända till en plats i så många olika roller: student, lärare och nu projektör. Och det är alltid speciellt att rita för andra arkitekter. Det är ju en målgrupp som är extra intresserad av den byggda miljön. Och extra kunniga. De tittar på allt man gjort med förstoringsglas! 

Annonser:
Annonser