« tillbaka

De förädlar betong

Text: Frida Jeppsson Prime

Betong har onekligen hamnat högt upp på trendbarometern de senaste åren. Den plockas fram, ställs på piedestal och förskönas. Möt två formgivare med olika angreppssätt på materialet.

 

 

 

Möjligheterna är näst intill oändliga med materialet betong. Den går bland annat att färga in och blanda med en mängd olika material som ger egenskaper som flexibel, lätt, transparent och hållbar. Dessutom är det ett billigt material som är relativt lättarbetat från formgivarens egen vrå. Kanske är det därför vi ser allt fler formgivare som anammat materialet och tagit det från funktionella detaljer som bänkskivor och golv till konstnärliga dekorationsobjekt och inredningsdetaljer som lampor, möbler och skålar. Även smycken i betong är en självklarhet idag.
Konsthantverkaren David Taylor med studio i Stockholm visade nyligen upp en serie ljusstakar i blandmaterial där betong spelade en huvudroll.
– Att jag började experimentera med betong har egentligen sin grund i att jag brukar arbeta med mer exklusiva material som silver. Men runt 2007 började silverpriset att stiga ordentligt och det kom till en punkt då det blev för dyrt att jobba i. Jag började leta efter alternativa material som kunde ersätta det och fastnade för betong, som egentligen är raka motsatsen. Det är billigt, keramiskt och stenaktigt. Det har helt andra förutsättningar: ”just add water” så har du något!, berättar han.
Formgivaren Ofir Zucker har en annan relation till materialet. Uppvuxen i Israel, omsluten av betongbyggnader och med en farfar i byggindustrin, påstår han att materialet finns i hans blod. De senaste åren har han haft en stark ambition att befria materialet från dess dåliga rykte och ge det nytt liv genom design.
– Jag har gjort många experiment med betong för att finna nya arbetsmetoder och former som det kan ta. Slutsatsen jag kommit fram till är att materialets gräns är formgivarens fantasi, förklarar han.
Han berättar om två projekt, där det ena kallat Fossils är produkter gjutna i textilformer. Genom denna teknik har formgivaren bara viss kontroll över hur materialet kommer att bete sig. Han beskriver att betongen hade ett eget liv och att materialets vikt skapade slumpartade områden, vilket han tillät bli en del av slutresultatet. Det senare projektet, kallat Palmas, är i motsats gjutet i en väldigt precis pappersform som ger Ofir full kontroll över slutresultatet.
– Formen till Palmas är väldigt komplicerad att göra. Varje form är handgjord och vikt i ett mönster designat av origamikonstnären Ilan Garibi som jag samarbetade med. När betongen brunnit färdigt river man bara av pappret.
Ofirs betongblandning är av eget recept som han experimenterat sig fram till för att hitta en jämn yta och en kvalitet utan luftbubblor som lever upp till hans önskemål. En av de stora fördelarna med materialet enligt Ofir är att objekten han skapar passar sig lika väl ute som inne och är tåliga mot alla element.
– Det är en stor utmaning att ta detta enkla material och förvandla det till guld, säger han.

Davids Taylor har dock en annorlunda inställning. För honom handlar det inte alls om att plocka in något billigt i ”finrummet”. Han definierar snarare sitt arbete som material- och processbaserat, ett ständigt experimenterande. Vad som händer med hans skapelser efter att han lagt sista handen på dem är inget han funderar på.
– Projektet med ljusstakarna är ett sätt för mig att samla alla olika material kring mig, likt en palett. En sak leder till en annan, som en kedjereaktion, när jag jobbar. Med silver driver man ett stycke i tre veckor för att göra ett föremål, men med betong kan jag istället göra ett om dagen. Det blir ett slags industritillverkat hantverk för mig, säger han.
På ett sätt har David kommersialiserat sin produktion och samlingen ljusstakar kallade Angela, Sid och Kevin, har visat sig vara mycket populära både i media och i folkets ögon. Han har sålt flera uppsättningar, vilket inte var tanken från början.
– Det är stort med betong nu och det är därför jag hamnat där också. Jag gick och köpte en säck och började pröva mig fram. Det är ett relevant material stilmässigt och det finns massor att hämta där formmässigt. Men huvudsaken för mig var att lära mig materialet och se vad som funkar med min estetik.
Båda formgivarna är överens om att det finns en stor nackdel med materialet och det är dess tyngd. Samtidigt är fördelarna många, utöver prisbilden och den ofrånkomliga trendfaktorn som råder just nu. Men vad kan man förvänta sig av framtiden? Oliver Schmidt på Materialbiblioteket i Stockholm hävdar att det egentligen inte hänt så mycket på flera år och det som händer utvecklingsmässigt just nu är på forskarnivå.
– Det finns redan idag kommersiell ”smart” betong, exempelvis med nanopartiklar som omvandlar kväveoxid till salt och koldioxid. Nu fokuserar man mycket på ta fram versioner av materialet som härdar vid lägre temperaturer, eftersom det går åt enorma mängder energi för att producera betong. Man experimenterar även med att blanda betong med ett proteinbaserat skum som gör den lättare och paradoxalt nog även starkare, tack vare luftbubblorna, säger han.
Kanske kommer vi inte att se någon radikal förändring av hur materialet betong används och till vad inom den närmsta framtiden, men tydligt är att formgivarnas roll är viktig i scenariot. Deras nyfikenhet och ifrågasättande inställning är många gånger vad som driver utvecklingen framåt. För att inte tala om vikten av att kommunicera hur nya tekniker, material och processer kan användas och innebära för användare och betraktare
–  Jag tror formgivarna lockas av att testa gränserna för vad som är möjligt, för man kan göra mycket med betong. Vi har länge varit fast i självbilden av betong som tunga och bastanta grejer, men nu upptäcker allt fler att man kan göra lätta och smäckra former, med hjälp av rätts sorts förstärkning. Jag tror vi kommer att fortsätta att se synergier av detta, säger Oliver Schmidt.

 
Annonser:
Annonser