« tillbaka

Den lutande bärnstenen

Text: Diana Ljungaeus
Foto: Indrikis Stürmanis

Enligt myten var det här vid Östersjöns lettiska inlopp till Liepãja som vinden föddes. Från havet sveptes skimrande bärnsten upp på stränderna, formade i en annan tid, ibland med inkapslade insekter, också från en annan era. Just det inspirerade Volker Gienche när han skapade den nya konserthallen i Liepãja.

Volker Giencke vann en internationell arkitekttävling för ett nytt kulturcenter i Liepāja år 2003.  Tio år senare, 2013,  påbörjades den första etappen av projektet – konserthallen. I november 2015 invigdes den.
    Det nya konserthuset lutar sig med, eller kanske mot, vinden:
    – Vårt kontor är inte särskilt förtjust i gravitation, så vi försöker skapa arkitektur som utmanar tyngdlagarna, med lite hjälp från våra ingenjörsvänner, säger Volker Giencke.
    Konserthusets lutning har en tydlig förankring i myternas värld och utformandet är en kommentar till både historien och framtiden.
    – Liepāja var en gång en av de aktivaste hamn­arna i Baltikum med den enda isfria hamnen i Östersjön. Under Sovjeteran, efter 1940, förändrades allt. Då var det inte möjligt att vare sig lämna eller besöka staden, förklarar projektledaren Petra Friedl.
    Följaktligen gick Liepāja under benämningen ”den stängda staden”. Just därför, menar Friedl, har Volker Giencke försökt att skapa ett nytt landmärke för en ny tid och en ny kulturell identitet.
    Liepāja är i dag den tredje största staden i Lettland med närmare 100 000 invånare och med en blomstrande kultur- och musikscen (såväl rock som klassisk). På sommaren är staden dessutom en livaktig turiststad, kantad av vackra sand­stränder, där bärnstensformationer fortfarande driver upp på land. Därför var valet av bärnstensfärger i glasfasaden helt naturligt.
    – Jag älskar bärnstenens skiftningar i färg från ljust gult till mörkt rödbrunt, säger Volker.
    De många glaspanelerna i skiftande färger är monterade på en intrikat stålkonstruktion. På 
dagen spelar ljuset, förstärkt av reflekterande speglar, en stor roll och på natten är det gulskimrande höljet genomskinligt. Precis som en bärnsten som konserverat en fossil, så har Amber konserthus en kärna. I detta fall en betong­konstruktion som hyser en konserthall med kapacitet för 1 000 personer i publiken, en konserthall för kammarmusik, en experimentell musikscen, en balettstudio, en klubb och en musikskola.

Utöver detta finns här ett 2 000 kvadratmeter stort ”folkets hus” med namnet Civita nova, som reflekterar att den här delen tillhör invånarna i Liepāja. Utrymmet är flexibelt och kan användas av invånarna för sammankomster och uppträdanden av vitt skilda slag.

Flexibilitet är ett nyckelord även för konsert­hallen. När den inte agerar hem för Liepājas symfoniorkester kan den lätt förvandlas till att inhysa kongresser, utställningar, mottagningar och andra tillställningar – genom att hissa upp orkesterdiket och första parkett.
    – Jag är särskilt stolt över att vi har lyckats åstadkomma en unik arkitektur med en så 
begränsad budget som vi hade, säger Volker.
    Han är även nöjd med att han gavs möjlighet att skapa konserthallen med hjälp av Karlheinz Müller från München.
    – Han är en av de främsta experterna på akustik för konserthallar i hela världen, konstaterar 
Volker, som själv är arkitekturprofessor vid universitetet i Innsbruck, där han år 2000 grundade 
./studio3 – ett speciellt institut för experimentell arkitektur.
    Även om Amber konserthus är lyckat som slutresultat, så var vägen dit ingen dans på rosor:
    – Vissa av platsingenjörerna förstod inte projektets speciella natur, så de plågade oss med sitt godtycke under hela produktions­tiden, säger Volker.
    Om det är något han skulle ändra på om han fick chans att börja om från början, så är det att hitta fler professionella människor att jobba med.
    – Men känslan skulle jag behålla!
    Han får faktiskt både en andra och en tredje chans. Fas två i projektet är en plaza framför konsert­hallen, som Volker beskriver som en enorm plattform ”i luften” ovanför gatan under.
    Tredje fasen är ett konst- och teatercenter. 
När alla byggnader är på plats om några år bildar de ett nytt kulturcenter i Liepāja – med en vid­underlig utsikt över Östersjön.

Vad : Arkitektur Var: Liepāja, Lettland Vem: Volker Giencke
 
Annonser:
Annonser