« tillbaka

En omöjlig arkitektur

Text: Lisa Marie Mannfolk
Foto: Filip Dujardin

Allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.” Det eller en snarlik, hopplöst optimistisk devis cirklade, likt en herrelös hund, runt i min barndoms kvarter.

Antagligen var tanken att det skulle motivera oss underpresterande slackers att kicka igång och göra världen till ett bättre ställe. Undertecknad var, som vanligt, väldans underwhelmed. Någon som dock verkar ha tagit meningen ovan till sitt hjärta och snarast gjort den till sitt motto är belgiske fotografen Filip Dujardin som plåtar förment vardagliga byggnader, vilka vid närmare inspektion visar sig vara något annat, något som inte finns.

Det kallas kollage, förstås. Men ligger långt ifrån de taffligt ”konstnärliga” DIY-försök som så ofta får representera genren. Allt sker digitalt numer. Detaljer från upp till 150 olika fotografier på verkliga hus sammanfogas för att producera ett enda, närmast surrealistiskt, verk.

Det mest förtjusande är att Dujardin, som också jobbar som arkitekturfotograf och därmed kan ett och annat om hur man knäpper exteriörer, bygger upp sina konstverk – serien kallas Fictions – som de vore bilder tagna för att platsa i publikationer som denna. ”Huvudelementet i mina bilder är hyperverkligheten – jag vill att människor ska undra om byggnaden existerar eller inte”, konstaterade han själv i en intervju med Elle Decor i samband med att Metropolitan Museum of Art i New York shoppat på sig ett par av hans bilder.

– Jag tror att många arkitekter och ingenjörer är en smula avundsjuka på sakerna jag gör, eftersom jag har total frihet, säger han vidare.

Ja ja, för vissa kanske allt faktiskt är möjligt.

Annonser:
Annonser