« tillbaka

Envis, snabb och inflytelserik

Text: Mats Almegård
Foto: Cecilia Öfverholm

Emma Jonsteg. I år är hon mäktigast i arkitekturvärlden! Hon når topplaceringen tack vare en aldrig sinande energi för branschens utmaningar och framtid.

Året 2008 startade Emma Jonsteg Utopia 
Arkitekter tillsammans med studiekamraten 
Mattias Litström. I dag finns hon med som ledamot i Sveriges Arkitekters styrelse och är också medlem i Trästadsrådet. Men så klart är det är inte bara därför hon hamnar i topp på Maktlistan. Hennes almanacka är full av uppdrag, bland annat som programledare för Svensk Byggtjänsts podcast Snåret, hon skriver också debattartiklar och hon är en flitigt anlitad moderator och föreläsare. I somras startade hon Nätverket för värdeskapande stadsbyggande tillsammans med Göran Cars. Emma Jonsteg är kort sagt mycket aktiv och högst närvarande i branschen.
    – Jag vill hela tiden nya saker och jag får energi av att testa nytt. Det var ingen plan jag hade, skrivandet, debatterandet och det andra har vuxit fram successivt. När vi startade Utopia upplevde jag att branschen var rätt ängslig och många klagade på att de inte kom till sin rätt på sina jobb. Antingen köper man då läget och är nöjd, eller så gör man det inte – och då får man också ta konsekvensen och bidra till förändringen aktivt. Jag insåg snabbt att det behövdes en röst i branschen.
    Har branschens inställning ändrats 
sedan dess?
    – Ja, vi arkitekter är mer synliga nu. Möjligen är det ett resultat av högkonjunkturen, men jag upplever att kåren tror mer på sig själv. Att vi också vågar visa att vi har olika åsikter. Det har också varit syftet med podcasten Snåret: att belysa att det är en komplex bransch.
    Snåret har i dag över 50 000 lyssningar, så intresset för frågor gällande arkitektur och byggpolitik är stort. Dessutom är det ett tecken på att många vill höra vad Emma Jonsteg har att säga.
    – Jag funderade på det innan vi träffades: har jag någon makt?, säger hon frågande och börjar sedan skratta.
    Vi sitter i konferensrummet på Utopias kontor på Kungsholmen i Stockholm. På kontoret arbetar i dag 16 personer.
    Vad kom du fram till när du funderade på makten?
    – Att jag är en synlig person i branschen. Folk lyssnar på mina åsikter och Utopia är respekterade. Med Snåret och annat har jag fått en ännu större inblick i hur politiker arbetar och hur byggherrar jobbar. Det ger mig ökad förståelse och kanske inflytande. Så kanske snarare inflytande än makt.
    Lyssnar politikerna på dig?
    – Ja, absolut.
I somras startade Utopia Nätverket för värdeskapande stadsbyggande tillsammans med Göran Cars, som är professor i samhällsplanering på KTH.

Tanken var att i samarbete med kommuner, byggherrar, arkitekter och andra intressentgrupper sprida kunskap om nya arbetssätt för att kunna skapa högkvalitativa stadsmiljöer.
    – Viktigast är att det vi bygger håller hög kvalitet över tid. Arkitekturen ska tillföra ett större värde, öka städernas attraktionsgrad och höja kvaliteten på människors livsmiljö. Arkitektur för mig landar alltid i de stora frågorna: Sociala, ekologiska. Hur ska vi ta hand om miljö och klimat? Vad gör vi för att avhjälpa flyktingkatastrofer och segregation? Där har vi arkitekter mycket att bidra med.
    Sitt sociala engagemang gav Emma Jonsteg återigen prov på under höstens flyktingkatastrof. Utopia Arkitekter postade på Facebook att de skänker 50 000 till Röda Korset för att stödja människor på flykt. För varje kontor som ville haka på skänkte de ytterligare 1 000 kronor. Ett femtiotal andra arktitektkontor nappade – och Utopia skänkte därmed totalt 100 000 kronor. Totalt samlade branschen in  drygt 2,3 miljoner till människor på flykt.
    – Vår idé var enkel: arkitekter är en privile­gierad grupp i en bransch som befinner sig i en historiskt omatchad högkonjunktur. Sanningen är ju att 50 000 kronor är kaffepengar för ett 
ganska stort antal företag i vår bransch. Jag inbillar mig också att många i kåren har ett stort patos. Det stora genomslaget ska nog ses som ett utslag för den vanmakt som många, precis som jag, känner inför det som händer. Vi satte ett väldigt, väldigt litet plåster på ett enormt öppet sår som fortfarande blöder ymnigt. Jag vill nu se mer av ett konkret fortsatt engagemang i branschen. Vi har tankar på Utopia, men måste få med fler kontor för att orka driva dem.
    Redan när Emma och Mattias startade Utopia var tanken att arkitektur ska bidra till att skapa ett bättre samhälle. En devis som de arbetar efter än i dag.
    – Det låter högtravande, men det är sant. Det innebär inte att man räddar världen varje dag. Men om vi lyckas påverka bara det vi själva gör i mer positiv riktning så är det värt en hel del. Hittills har vi haft en tydlig inriktning på gestaltning även om vi också drivit på i debatten om mark­politik och jobbat med student- och kollektiv­bostäder. Man hinner inte med hur mycket som helst som ett litet kontor, men vi växer nu för att kunna bredda oss mot fler frågor. Inom alla aspekter av hållbarhet behövs det betydligt mer bränsle till debatten och nya idéer till praktiken. Där vill vi bidra i mycket högre utsträckning i framtiden.
    Hon har många idéer och stora visioner. Emma Jonsteg tycker om när det går fort och det är tätt mellan beslut och handling.
    – Kanske har jag valt fel bransch; det tar ju tid i byggbranschen. Men samtidigt är det min drivkraft: att jag vill mycket och snabbt. Dessutom är jag aldrig helt nöjd. Jag vill alltid något mer och jag är väldigt envis.
    Den drivkraften – och hennes många branschövergripande uppdrag – placerar Emma Jonsteg överst på pallen i årets Maktlista.

 
Annonser:
Annonser