« tillbaka

Ett universellt språk

Text: Emma Ångström
Foto: Kenta Hasegawa

Terminal 3 på flygplatsen Narita i Tokyo har utformats som en löparbana – ett lekfullt koncept som utvecklats för att ge resenärerna en unik upplevelse samtidigt som kostnaderna hålls nere. Valet av löparbana i stället för transportband är också ett svar på stora förändringar i det japanska samhället.

 

Arkitekterna på Nikken Sekkei började arbeta med projektet i maj 2012, drygt ett år efter den stora jordbävningen i östra Japan. Efter katastrofen började Japans samhällssystem ifrågasättas, och befolkningen är inte längre lika benägen att betala stora summor för design.
    – I stället har vi börjat söka svaren på frågan: Vad är äkta rikedom? säger arkitekterna på
Nikken Sekkei. I dag väljer människor varumärken som står för något de tror på. Vi såg en möjlighet att svara på de nya kraven i samhället genom att skapa en terminal som inte bara är ekonomiskt pragmatisk, utan också blir en del av passagerarnas resa. För mig är berättelsen i en byggnad överordnad formen. Vi ville stimulera och vidga resenärernas medvetande, och varje gång någon säger att löparbanorna får dem att vilja springa tror jag att vi kan ha lyckats.
    Från terminal 3 flyger endast lågprisflygbolag och budgeten för projektet var ungefär hälften av den normala. Idén med löparbanan föddes när arkitekterna insåg att det inte fanns pengar till traditionella transportrullband eller digitala skyltsystem. Nikken och samarbetspartnern Party betraktade kommunikationsytorna som system som formar rummet, i stället för att addera informationsskyltar som grafiska element när byggnaden redan är färdigställd.
    – Vi funderade på hur vi skulle förhindra att passagerarna gick vilse och samtidigt undvika att de blev uttråkade när de gick långa sträckor. Skyltar kan variera mellan olika länder, men löpar­banor ser likadana ut överallt och är ett universellt språk för rörelse och riktning, säger arkitekterna.
Det åtta millimeter tjocka gummimaterialet sviktar och dämpar stegen så att resenärer kan gå långt utan att bli trötta, och de olika färgerna markerar flöden för avgående och ankommande. Inspirationen kom från Nikes huvudkontor och ett besök på Ikea dit arkitekterna åkte för att studera varu­husets struktur, material och skyltsystem.
    Den ansträngda budgeten tillät inga atrium, endast låg våningshöjd och få glaspartier. Under­tak undveks för att ändå skapa rymd och minimalt med färg har använts.
    – Men vi ville inte rita en terminal som bara är en billig variant av konventionella flygplatser. Lågprisflygbolagen skapar nya värden genom att sänka sina kostnader, och vi ville skapa nya värden för deras byggnader.

En annan viktig aspekt var att ge terminalen en egen visuell identitet. För att undvika tråkiga budgetlösningar skapade arkitekterna konceptet ”mer än 2 i 1” där två eller fler funktioner integreras i en. En multifunktionell installationsbalk med skyltsystem, belysning och ventilation ger riktning som guidar passagerarna samtidigt som utrymme frigörs. Ett annat exempel är att brandskyddet runt den bärande stålstommen lämnades exponerad för att absorbera ljud.
    – Genom 2 i 1-metoden skapade vi en terminal som är tydlig i sin enkelhet, kanske tack vare det japanska karaktärsdraget att framhäva det vackra i det enkla, såsom i den klassiska arkitekturen i Katsura i Kyoto.
    Nikken Group grundades 1900 och har sedan dess varit involverade i cirka 25 000 projekt. Företaget med 2 500 anställda är etablerat i 40 länder. På Nikken Sekkei arbetar arkitekter, designer, ingenjörer och planarkitekter med projekt som spänner över alla fält. Kontoret har tidigare ritat ett flertal flygplatser såsom Narita terminal 1, centrala Japans internationella flygplats och New Chitose.
    Erfarenheter och kunskaper från tidigare projekt hjälpte Nikken att tänka utanför ramarna när de ville rita en helt ny typ av terminal. Arkitekterna analyserade vilka element som är onödiga eller överdrivet tilltagna i befintliga flygplatser och behöll endast det essentiella.
    – Vi lärde oss att identifiera vad som är ett faktiskt behov. ”Vi vill att resenärerna på ett behagligt sätt ska kunna röra sig långa sträckor” och ”Vi vill installera transportband för att resenärer går långa sträckor” är inte samma sak. Det första påståendet beskriver krav på en funktion, det andra är ett exempel på lösning av problemet. Vi kan inte prioritera bort funktioner, men vi kan göra medvetna designval. För att skapa nya värden behöver vi fråga oss om vi behöver det vi tar för givet eller om det finns andra, bättre lösningar.
Arkitekterna som svarade på Emma Ångströms frågor genom tolk är Shinji Kaneuchi, Wataru Tanaka, Takao Goto och Yasumasa Hongo.

Vad : Flygplatsterminal Var: Tokyo, Japan Vem: Nikken Sekkei Ltd Area: 23 700 kvm
 
Annonser:
Annonser