« tillbaka

Homage till mästerverk

Text: Lisa Marie Mannfolk

Hur förbättrar man perfektion? Det uppenbara svaret är nog ”det gör man inte”. Men om man nu ändå måste klåfingra på någon sällsynt lyckad designprodukt ur historien finns det väl bättre kandidater än Aaltos trebenta pall nummer 60?

Det är knappast en nyhet att formgivare världen över brinner för att lägga sin egen touch till redan befintliga produkter. Men vad handlar det egentligen om? Är det slöhet – ”Jag orkar inte rita en till pall. Det finns ju redan så många”. Självinsikt – ”Jag kan inte rita en pall bättre än någon annan, det finns ju redan så många”. Eller måhända brist därpå – ”Jag kan göra det bättre än den världsberömda formgivaren, men jag utgår ändå från hans pall för det finns ju redan så många”.

Vem vet. Nao Tamura tvekar dock inte att släppa sin homage till mästaren i samband med pallens 80-årsjubileum. Hennes tillägg till möbeln i fråga är mönstret på sitsen som föreställer ett träds årsringar. Det är fint och till och med ett uns poetiskt.

Men ganska onödigt. Dessutom känns det en smula konstigt med ett tryckt trämönster på en faktisk träpall. Eller ska det vara lustigt, kanske. Trompe trompe l’oeil?

–  Trädet självt innehåller sin oavkortade krönika. År för år, utan undantag, registrerar den långsamt sin historia. Vissa linjer berättar om årstider av överflöd, vissa klagar av svält. Storleken på ringarna är aldrig densamma. Varje inristad ring vittnar om en kamp för överlevnad. Att observera detta är att stå ödmjuk inför naturens kärlek till livet, konstaterar Tamura.

Ja, eller så kan man helt sonika lägga rabarber på trädets insats och använda den lite som man själv önskar. Precis som Nao Tamura la rabarber på Aaltos. Vet ni vad? Det är faktiskt rätt skojigt ändå.

Annonser:
Annonser