« tillbaka

Hör och häpna

Text: Cecilia Öfverholm
Foto: Peder Lindbom och Mats Duvnäs

TEMA LJUD: I september intar blivande musiker den nya Musikhögskolan i Stockholm. AIX Arkitekter har skapat de bästa förutsättningarna för nya musik­under att växa fram och Rum har lyssnat på tongångarna kring de nya husen.

Med lite fantasi kan man föreställa sig den febrila aktivitet som rådde 1956 i hörnet mellan Lidingövägen och Valhallavägen i Stockholm. Ryttar-OS stod för dörren, spelen som egentligen skulle ha ägt rum i Melbourne i Australien, men som flyttades till Stockholm eftersom karantän­reglerna var så hårda i Australien. 690 000 kronor fanns budgeterat totalt för ryttarspelen, och på Swartlings ridskola pirrade det i magen på ung­domarna som tränade inför en uppvisning på ponny­hästar. Alla förberedelser slog väl ut. 
Sverige tog tre guld och omsatte totalt 2,5 miljoner kronor. Ponnyhästarna höll sig i skinnet.

Kanske inte riktigt samma pirr i magen, men än dock en febril aktivitet har rått på exakt samma plats de senaste åren. Nu börjar vi se resultatet och det skimrar i guld, precis som medaljerna de där sommardagarna 1956. Den nya Musikhög­skolan har intagit tomten där Swartlings ridskola en gång i tiden tränade inför OS-uppvisningen.

Stall, ridhus, gula villan och stallplanen är byggnadsminnesmärkta och har till stor del styrt tillblivelsen av den nya Musikhögskolan som alldeles strax är klar, efter en långbänk på 13 år i den svenska byråkratin. 2003 utlystes parallella uppdrag som arkitektkontoret AIX vann.

– Det här är ett viktigt hörn i Stockholm. 
Staden har velat ha en institution på den här platsen ända sedan man byggde ut Valhalla­vägen. Läget är prominent, säger Tobias Rosberg, ansvarig arkitekt för den nya Musikhögskolan på AIX Arkitekter.

Han kom in i projektet 2005 och berättar om turerna kring den nya skolan.

– Efter flera turer ritade vi en helt ny kompo­sition med två nya hus som kompletterar de gamla och som kopplas ihop under stallplanen, säger Tobias.

Gestaltningsidén av den nya Musikhögskolan passades noggrant in i stadsväven och skapade ett campus som ansluter till den omgivande staden. Det nya glashuset kontrasterar mot den äldre bebyggelsen, och markerar Musikhögskolans ambition att interagera med omgivningen och visa upp sin verksamhet.

– Vi har jobbat med olika teman: rytm, mässing, musikverkstad och husets hjärta: den publika och öppna delen, säger Tobias.

Uppdraget är inget dussinuppdrag. Kungliga
Musikhögskolan från 1771 är en av de äldsta i världen och målet är nu att bli den allra modern­aste musikhögskolan. Det ställer krav på lokalerna, tekniken och akustiken. Redan utanför entrén in till campus förstår man att det är ett hus skapat för akustik och klanger. I portiken hänger Ebba Matz konstverk Sch, tyst, lyssna som är en visualisering av de tre ljuden. Huset är stramt och långsmalt och ligger utefter Lidingövägen. Här finns framför allt studenternas övningsrum och denna byggnad sammanbinds med huvud­byggnaden via en gång under jord.

– Den underjordiska förbindelsen var en utmaning. Vi kallar den för guldlänken, och här har vi arbetat mycket med belysningen för att få ett dagsljusinsläpp i bägge ändar, säger Jasmina Jovanović Holm, handläggande arkitekt för projektet.

Huvudbyggnaden är gjord i glas och skimrar i guld. Här finns den publika, öppna delen, 
tre konsertsalar och en mängd skräddarsydda undervisnings- och övningsrum med olika rums­-akustiska krav.

Önskemålet från hyresgästen var att känslan i huset mer skulle associeras till en verkstad än ett finrum, och arkitekterna har därför valt att arbeta med enkla material.

– Vi har använt oss av plywoodpaneler med synliga mässingsinfästningar för en rå, ärlig konstruktion och ett guldskimmer, säger Jasmina.

Arkitekterna har stått i nära samarbete med framför allt tre akustiker, handplockade av Musikhögskolan. De har varit med från början i projektet, skrivit noggranna bygganvisningar och varje vecka varit på plats för att säkerställa att bygget följer de ovanligt höga akustiska kraven. Akustikerna Lennart Nilsson och Simon Edwins­son har arbetat med Musikhögskolan som helhet, både vad gäller klangbehandling och ljudisolering mellan rum. I de fyra konsert­salarna har de samarbetat med Janinge Gustafsson.
De 82 skräddarsydda rummen har haft särskilt höga ljudisoleringskrav.

– De här rummen är helt skilda från stommen för att klara kraven på ljudisolering, säger Tobias.

Rummen är som en egen kapsel, med separata golv, tak och väggar, och placerade på gummiklossar. De är grupperade efter ljudisoleringskrav som skiftar mellan olika musikinstrument – en del är för högljudande instrument eller förstärkt musik, en del lyder efter andra ljudklasser.

– Inom de olika ljudisoleringsklasserna finns olika klangbehandling anpassad för olika musikinstrument. Akustikerna specificerar noggrant både isolerskal och klangskal, säger Jasmina.

Det finns fem ljudisoleringsklasser och inom dessa finns ett flertal klangbehandlingsklasser. Isolerskalet består av olika skivmaterial, mineralull, luftspalter och under konstruktionen gummi­klossar för rum med de högsta ljudisolerings­kraven. 

Klangbehandlingen består av gipsskivor, perforerade gipsskivor, absorbenter, mineralull och diffusorer.

– Akustikerna har specificerat exakt var allt ska sitta. Till exempel har vanlig glespanel 
använts, som fått en exakt placering. Det har funnits anvisningar på exakt hur många milli­meter det ska vara mellan varje bräda i gles­panelen, och sedan ska det exempelvis vara ett mineralullsskikt bakom upp till en viss nivå. Sedan har man placerat diffusorprodukterna upp till en viss nivå, och det har dessutom funnits olika varianter av diffusorpaneler. Högst upp är det oftast perforerad gips, och då har akustikerna exakt angett perforeringsgrad och perforeringstyp, om det är fyrkantiga hål eller något annat, berättar Jasmina.

Silvia Las Heras på AIX Arkitekter har varit fullt sysselsatt med att rita undervisnings- och övningsrummen. Instruktionerna från akustikerna har kompletterats med estetiska syn­punkter från arkitekterna.

– Men i stort sett är det klangbehandlingen som styr hur övningsrummen ser ut. Jag tycker att det är lite charmigt, för när man kommer in i de här rummen känner man att det är en musikverkstad. I varje övningsrum väger enbart skiv­materialet tre ton , säger Tobias.

Som om detta inte var nog har en del av rummen också begåvats med panelgardiner i olika tygkvaliteter som gör att man ytterligare kan finjustera ljudet genom att skjuta panelerna fram och tillbaka. 
 – Komplexiteten i de här 82 rummen med högst ljudisoleringsklass har varit en stor utmaning. Ingen del av konstruktionen ska komma i kontakt med rummet bredvid eller med stommen, inte ens genom en skruv som dragits för långt, då spricker allt! säger Jasmina.

Ytterligare en aspekt har varit det avancerade luftbehandlingssystemet för att få en befuktad luft i vissa utrymmen. Det är bra för rösterna, och för de dyra musikinstrumenten.

– Entréhallen är inte befuktad, men alla undervisnings- och övningsrum är det. Det ska bli spännande att känna skillnaden när allt är 
klart, säger Tobias.

Huvudbyggnaden inhyser inte bara de specialritade rummen. Här finns också tre publika konsertsalar. Annika Askerblom på AIX, ansvarig arkitekt för konsertsalarna, har gestaltat och färgsatt salarna för olika musikkaraktärer i samråd med aktustikern Janinge Gustafsson. Den största konsertsalen har målats röd (skolans signaturfärg) och den är skräddarsydd för symfoniorkestrar, en annan konsertsal är lite svalare och har målats ljusblå, anpassad för kammarmusik, och Lilla 
salen är anpassad för mer experimentell musik och har fått ett stänk av grönt i en annars nästan svart kulör. Den fjärde salen, Svarta lådan, är placerad i det andra huset och har fått guldstänk i sin svarta väggbeklädnad.

Ytterligare ett speciellt rum är körsalen som är placerad över portiken i den andra byggnaden. Rummet skimrar i guldig färg och på väggarna hänger speciella diffusorer, en specialprodukt specificerad av akustikerna.

– Vi har velat ha dem guldfärgade, och hela det här rummet har blivit jättefint. Det är som att stå på kommandobryggan när man står i det här rummet. Utifrån kommer förhoppningsvis även den guldiga väggen att vara framträdande och samverka med entréportiken under körsalen, säger Tobias.

Ett stort glasparti som vetter åt Valhallavägen får byggnaden att skimra. Mitt på den inre väggen i körsalen släpper diffusorerna för att ge plats åt en orgel.

– Om jag gissar rätt kommer det här rummet även att användas som ett viprum. Det här är inte ett publikt rum, men jag tror att när det kommer prominenta musiker till skolan börjar man kanske med ett besök här inne, säger Tobias.

Kungliga Musikhögskolan har varit ett mentalt viktigt projekt för hela AIX, även om alla på kontoret inte varit direkt involverade. Nu har arbetet med att anpassa kostymen till ett liv efter Musikhögskolan vidtagit.

– Jag gör gärna en musikhögskola till, 
skrattar Tobias.

Och faktum är att arbetet med Kungliga Musikhögskolan har lyckats stänka lite guldigt skimmer över AIX Arkitekter. Numera ingår både Tobias och Jasmina som lokala arkitekter i projektet med det nya glittrande Nobelhuset, som ritas av David Chipperfield och Christoph Felger på David Chipperfield Architects.

Snart sänker sig lugnet över Swartlings rid­skolas gamla tomt – som en suck av lättnad när både OS och ett ikoniserat husbygge av rang 
avslutats, och där guldet länge kommer att minna om utförda stordåd.

Byggherre: Akademiska Hus Hyresgäst: Kungliga Musikhögskolan Projektledning: Hedströms & Taube Bruttoarea: 21 600 kvm Arkitekt: AIX Arkitekter Byggnadsantikvarie: Johan Engström Akustiker: LN Akustikmiljö, Akustikon/Norconsult Landskapsarkitekt: Funkia Inredningsarkitekt: Sweco Färdigställt : 2016
 
Annonser:
Annonser