« tillbaka

Konstnärligt sandslott

Text: Ellinor Thunberg
Foto: WU Qingshan, TIAN Fangfang, CHEN Cheng

Det ligger inbäddat i en sanddyn alldeles vid havet. Konstmuseet i den kinesiska kuststaden Qinhuangdao är ritat av OPEN Architecture och balanserar mellan naturligt och konstgjort – med plats för fantasifulla tolkningar.

Ett museum inuti sanddynerna var inget som Kinas ledande självständiga institution för modern konst, UCCA, eller deras partner Aranya egentligen hade bett om. Men de var snabbt med på noterna när LI Hu och hans kollegor presenterade det nytänkande förslaget. Arkitekterna hade gott om yta att placera sin byggnad, men redan vid det första besöket bestämde de sig. De ville bygga under sanden.

– Det kändes för brutalt att bygga direkt på stranden. Jag ville hålla det minimalistiskt och behålla den naturliga miljön orörd, säger LI Hu, grundare och delägare av OPEN Architecture.

Qinhuangdao ligger 30 mil öster om Beijing och här har sanddynerna med tiden formats av väder och vind. Arkitekterna inspirerades av platsen, med de orörda sanddynerna och naturens skönhet. Sanden, dess mjukhet och föränderliga kvalitet var viktiga influenser. Samtidigt ville de skapa något tidlöst och primitivt likt uråldriga grottor under marken.

– Att bygga inne i sanddynen var ett experiment och ett risktagande. Ingen har gjort det förut och vi har heller aldrig gjort något liknande tidigare. Det har varit en spännande resa, säger LI och tillägger:

– Det är ovanligt att ha en visionär kund som är så öppen för nya idéer. De föll för det här projektet från första början och insåg att det här skulle bli något speciellt.

Museibyggnaden med sina olika gallerier kikar fram här och där i sanddynen, på ett mystiskt och sagolikt sätt. Inuti är det helt vitmålat och alla gallerirum har olika typer av ljusinsläpp som ger rummen skiftande karaktär. Gränsen mellan ute och inne suddas bort och projektet balanserar hela tiden mellan det naturliga och det konstgjorda.

– Vi kämpade hela tiden för att behålla balansen. Hur skapar du något som ser naturligt ut, men som inte är det? All arkitektur är ju skapad av människan i slutändan. Jag kan bara säga att projektet är inspirerat av naturen och skapat med respekt för den.

Byggnadens skal formades för hand av lokala hantverkare, många av dem med bakgrund inom båtbygge i Bohaibukten där museet ligger. Gjutformarna tillverkades av plywoodbitar i olika storlekar och former.

– Vanligtvis har vi kontroll över gjutformarna och ritar hur de ska se ut. Men här lämnade vi istället full frihet till hantverkarna. Det blev en improvisation, baserad på en tydlig logik, ungefär som när de bygger en båt. Även båtens böjning är organisk och komplex – men de har oftast ingen exakt ritning utan bygger bara. Det var ett fängslande samarbete. Vi som arkitekter designade formen, men texturen kommer från hantverkarna. När jag såg resultatet blev jag djupt rörd. Det är inte perfekt, men det är så vackert. Man kan se hur händerna har arbetat och vilket slit det var för hantverkarna.

Genom fönster och ljusinsläpp kan besökarna se naturen utanför. En spiraltrappa leder till en utsiktsplats på toppen av sanddynen. Hur ljusinsläppen är utformade och placerade skiftar mellan rummen, vilket ger olika uttryck. LI berättar att de jobbat med ljuset på ett sätt som är jämförbart med att komponera musik. Arkitekterna har skapat en ”symfoni av ljus” som upplevs när besökaren går igenom museet. De har även försökt efterlikna ljusförhållandena i en konstnärsateljé.

– Vi kunde till viss del föreställa oss ljuskvaliteten, men vi fick även ljusfenomen vi inte hade räknat med och det blev en överraskning hur ljudet rör sig. Det var utöver vår förväntan och väldigt vackert.

Byggnaden var först tänkt att ha flera användningsområden, men under arbetets gång renodlades målet och byggnaden kom att fokuseras kring enbart konst. Det är LI glad för.

Han tycker att det ger en mystisk kvalitet. Designprocessen och byggfasen gick in i varandra under tre års tid och ändringar och förbättringar skedde hela tiden.

– Var och varannan dag var en utmaning. Det dyker alltid upp överraskningar. Men det är en stimulerande utmaning som ligger i att få allt att fungera. Nu ser jag fram emot att följa museets utveckling och hur människor använder och ser byggnaden. Olika människor ser olika saker, den ser inte ut som något specifikt och kan därför påminna om något i ditt minne. Det ska alltid finnas plats för fantasin.

 
Annonser:
Annonser