« tillbaka

Kugghjulsfabriken 

Foto: Luuk Kramer

ARKITEKT: RONALD JANSSEN

Plötsligt händer det. 

Vissa projekt är mer komplicerade än andra. Regler, människor, teknik, nytt och gammalt. Allt ska till slut fungera som ett vältrimmat kugghjul.

Ibland händer det där som man bara går och funderar på. Det trillar liksom ner i ens knä som en fin gåva. Så var det när Ronald Janssen en dag fick ett telefonsamtal från en kund som undrade om han ville åta sig projektet att transformera en gammal fabrik till något helt annat. Ronald Janssen var i San Francisco för att inspireras av stadens arkitektur när telefonen ringde. Det var en kund som Ronald Janssen arbetat tillsammans med i några tidigare projekt, men nu gällde det den gamla kugghjulsfabriken på Nieuwe Ridderstraat i Amsterdam.

– Jag blev förvånad, eftersom jag så väl kände till byggnaden. Jag hade sett att den var ute på marknaden och hade själv planerat att kolla upp när jag kom hem om det gick att köpa byggnaden tillsammans med andra arkitekter för att använda som kontor, säger Ronald Janssen.

Den gamla byggnaden i sig är inte så speciell. Den är inte listad för någon kulturmärkning, men det faktum att tegelbyggnaden i sitt forna skick fortfarande existerade mitt i Amsterdam var unikt. Fabriken som till en början var ämnad åt att tillverka sängar, byggdes på 1930-talet. Under många år tillverkades här kugghjul, därav namnet Kugghjulsfabriken. När Ronald Janssen så fick sitt telefonsamtal hade byggnaden dessutom stått tom i 16 år. Tre ägare i rad hade försökt riva den för att bygga ett nytt bostadskvarter. Men människorna som bodde i kvarteren runt omkring hade motsatt sig alla initiativ.

– Den gamla fabriken låg i ett ganska rufft område, och en del prostitution och droger fanns fortfarande kvar när vi arbetade med projektet, säger Ronald Janssen.

Nu var planen att göra om byggnaden till bostäder, som med fördel skulle byggas i loft. En annan plan var en kombination av kontor och bostäder. Men enligt detaljplanen fick man inte bo just här.

– Det tog oss ungefär ett halvår av extra procedurer för att försöka få en ändring i detaljplanen så att vi kunde bygga bostäder, säger Ronald Janssen.

Kunden, fastighetsutvecklaren Buro Amsterdam, och arkitekten Ronald Janssen i samarbete med Donald Osborne arbetade tätt samman. Projektet fick löpa på, och ändringar gjordes under resans gång. ”Ganska unikt” som Ronald Janssen uttrycker det. Varje vecka samlades teamen för uppföljning och diskussioner.

 

– Vi började med att gå igenom vilka kvaliteter som byggnaden hade från början: de intima alléerna och all grönska runt byggnaden, väldigt vackra stålkonstruktioner på insidan och tegelfasaden på utsidan, och också de stora takfönstren och de stora skjutdörrspartierna, säger Ronald Janssen.

Byggnadens exteriör och dess upprepning ledde till en ganska enkel ekvation vars summa blev 12 loft. Varje loft delades in i två huvuddelar. Ena delen var en sektion med dubbel takhöjd (så som den ursprungliga byggnaden såg ut interiört) och ett nytt, funktionellt, våningsplan med sovrum och badrum, samt en terrass. I den andra delen fanns loftens unika, stora skjutdörr. Fem entréer fanns redan från början och var en av de detaljer som var självklara att bevara.

– Bakom denna skjutdörr skapade vi en två meter djup zon för en altan där man kan förvara cyklar och annat. En glasvägg skiljer utomhuszonen från interiören. Den stora skjutdörren var gjord av perforerat stål och mönstret hämtades från gamla foton som vi hittade i stadsarkiven. Varje dörr fick sitt eget mönster, säger Ronald.

Materialpaletten var lite av en självklarhet. Det som redan fanns av stål och tegel behölls, och fräschades upp med bara varmt vatten, för att behålla patineringen. Exteriört målades stålkonstruktionerna i en djup svart kulör.

– I dag är jag väldigt nöjd med resultatet, men det har tagit ett par år. Det brukar vara så när man jobbar koncentrerat med ett projekt, man behöver lite distans innan man kan uppskatta det. Och jag räknade inte med att det skulle bli så prisbelönt, säger Ronald Janssen.

Både priser och uppskattningen från de som bor i området har varit extra värdefullt i ett projekt som mötte så många utmaningar under resans gång. Dels var det komplicerat att få de gamla och nya strukturerna att fungera bra tillsammans, och det var inte förrän byggingenjör nummer två var på plats som det gick, enligt Ronald Janssen. Regelverket och förhandlingarna med kommunen tog också mycket tid och kraft, och mycket energi lades på att få kvarterens invånare att gilla projektet, eftersom de stoppat alla tidigare planer. De deltog till slut i utformningen av landskapet runt den gamla fabriken. Och för att göra utsikten vackrare för grannarna fick de nya taken växtlighet, vilket också gav en mer effektiv isolering. Ett till synes riskfyllt projekt blev till slut en succé
både för kunden och för invånarna i området.

– Loften såldes utan interiörer, för att vi ville att alla skulle skapa sina egna. Jag hjälpte de yngsta köparna som hade den minsta budgeten att skapa en interiör, och det är jag glad för, säger Ronald Janssen.

 
Annonser:
Annonser