« tillbaka

L'Avventura

MILLIMETER ARKITEKTER

Saker blir inte alltid som man har tänkt sig. Men det kan bli alldeles utmärkt i alla fall. Ibland till och med bättre. 1927 invigdes den storslagna och pampiga Stockholmsbiografen Metropolpalatset. Allt var tjusigt och påkostat. Arkitekten Björn Hedvall ritade i tjugotalsklassicistisk stil och konstnären Nils Asplund prydde interiören med specialbeställda målningar inspirerade av Pompeji. Här sparades det inte på krutet. Upplevelsen var delikat. Men säg den saga som vara för evigt. Biografen lades ned 1985.

Snabbspola fram till vår tid, närmare bestämt förra året, och det var dags att väcka denna Törnrosa ur sin sömn. Millimeter arkitekter fick uppdraget att förvandla lokalen till italienska restaurangen L’Avventura, äventyret.

– Vi tänkte oss ett inredningskoncept med tre överraskningar. När gästen kliver in genom ytterdörren möts denne av foajébaren som är lite hemlig med bistrogardiner så att man inte ser in utifrån. Sedan fortsätter man in i restaurangen med röd sammet, högt i tak och de fantastiska väggmålningarna och slutligen finns den lyxiga balkongen. Där är det glittrigt och extravagant med fina lampor och mässingsfront på disken, berättar Tina Marin, ansvarig inredningsarkitekt.

Lokalerna var i gott skick när Millimeter fick uppdraget och en av de största utmaningarna blev faktiskt att förhålla sig till de vackra väggmålningarna. Lösningen blev ett möblemang med nätta dimensioner, transparens och många specialgjorda lösningar.

– Det är en vacker lokal och den är givetvis skyddad. Vi tänkte mycket på att inredningen skulle vara värdig väggmålningarna, samtidigt måste så klart restaurangen fungera både för gästerna och dem som jobbar där, säger Tina Marin.

En annan självklar inspirationskälla var naturligtvis filmens värld. Redan från början fanns tanken på ett öppet kök så att gästerna kommer nära maten, hjärtat. Sedan kom insikten: Givetvis ska köket stå på scenen som finns; det blir som en show att se kockarna laga mat. I övrigt domineras restaurangen av de röda, specialritade sammetssofforna, speglar, ovan nämnda väggmålningar och två stora olivträd.

– Vi funderade länge på vad vi skulle ha där träden nu står. Skulle det vara skulpturer? Någon typ av belysning? Vi ville åt storleken men ville inte att det skulle ta fokus från väggmålningarna. Olivträden gör sig bra och förhöjer dessutom den italienska känslan, avslutar Tina Marin.

Annonser:
Annonser