« tillbaka

Ljuset väcker platsen till liv

Text: Mårten Janson

Konstkollektivet Public Art Lab skapar interaktiv ljuskonst på städernas allmänna platser. Men en av de första att förföra publiken med strålkastarsken var Hitlers arkitekt Albert Speer. Rum går ut i natten på jakt efter ljuset som förtrollar och engagerar.

130 flygvärnsstrålkastare, ställda med tolv meters mellanrum i en kvadrat där varje sida var närmare 400 meter lång. De extremt starka ljuskäglorna nådde flera tusen meter rakt upp i luften och skapade en Lichtdom, en katedral av ljus. Den spektakulära installationen var en höjdpunkt i festligheterna kring det nationalsocialistiska partiets kongress i Nürnberg 1934 och upprepades sedan vid flera tillfällen. En kontroversiell installation minst sagt, signerad arkitekten Albert Speer – en av det europeiska 1900-talets mest problematiska personer, vars deltagande i den nazistiska förödelsen egentligen aldrig helt klarlagts. Men också gissningsvis första gången i världshistorien som ljus användes i denna skala för att skapa arkitektoniska och närmast skulpturala effekter. Just förmågan att dra nytta av starka estetiska upplevelser brukar ofta nämnas som ett av många skäl till att Hitler lyckades så bra med att trollbinda befolkningen i ett helt land.

”Han återför pompa, färg och mystik till 1900-talstyskarnas trista tillvaro”, som en amerikansk journalist skrev efter att ha upplevt ljuskatedralen på plats.

En mer fredlig men nog så politiskt laddad ljusinstallation genomfördes i Berlin under 25-årsjubileet av den tyska återföreningen: Lichtgrenze bestod av 8 000 upplysta ballonger som markerade Berlinmurens dragning genom staden.

– Vi ville skapa en kontrast till den ursprung-liga murens massiva tyngd, något ljust och flyktigt, som publiken kan tolka hur de vill, säger Christopher Bauder, som skapade verket tillsammans med sin bror Marc Bauder, till webbtidningen Fast Company.

Ljuset förför, bländar, attraherar. En av svårig-heterna med att skapa starka ljusinstallationer ligger i att balansera spektaklet med konstnärlig integritet. Det säger Susa Pop, som står i spetsen för den likaledes Berlinbaserade konstorganisationen Public Art Lab. Hon har ägnat de senaste tio åren åt att utveckla konstinstallationer utifrån två bärande begrepp: interaktivitet och gigantiska teveskärmar monterade på husfasader.

– Man har tio sekunder på sig att fånga publikens uppmärksamhet, det är en stor utmaning för konstnären. Samtidigt får det inte bli för ytligt, det måste finnas ett kritiskt inslag. Vi skapar ett nytt utställningsmedium med unika förutsättningar och konstnärerna lär sig allt mer om hur man gör.

Just nu befinner hon sig i staden Jena, där Public Art Lab senare i höst ska genomföra mediekonstfestivalen City Visions Jena. Festivalen genomförs samtidigt i den kinesiska staden Guangzhou, som också är vänstad med Jena. Susa Pop är ansvarig kurator. I år är temat In/visible City och festivalen ska handla om all teknik och data som vi inte kan se, men som finns inbäddad i stadens infrastruktur.

– Vi bad konstnärerna att skapa projekt som gör den osynliga tekniken synlig för publiken. Ett fantastiskt tillfälle att föra samman konstnärer och teknikutvecklare.

Ett av hennes egna favoritverk under festivalen är Recoil, där konstnären Robert Seidel besökt Jenas vattenreservoar, vattenkraftverk och avloppsreningsverk. Där har han spelat in ljud och samlat in data som kommer att omvandlas till en ljusinstallation som ska projiceras på en byggnad i staden. I ett annat verk, (We are) lightcatchers, har konstnären Michael Ang samarbetat med ett företag som utvecklar färgsensorer. Tillsammans har de utvecklat en bärbar färgsensor som ett antal personer burit med sig för att under en dag ”spela in” alla färger de möts av. Även kinesiska deltagare har spelat in det ljus de mötts av och all information förs sedan över till en dator som omvandlar den till en ljusinstallation.

– Vi kommer att få se ljus från Kina!

Festivalen kopplar också ihop Guangzhou med australiensiska Sydney. Konstnären Paul Sermon kommer att skapa ett verk utifrån två sådär 25 meter breda skärmar, en i Guangzhou och en på The Concourse i Sydney. I båda städerna kommer deltagarna att kunna delta i verket via en ”bluebox”, ett rum där personer filmas mot en blå bakgrund. Genom att filtrera bort den blå färgen kommer personen att kunna placeras i ett digitalt landskap på de enorma skärmarna där publiken simultant i de båda städerna kan se människor interagera med varandra och med den digitala miljön på skärmarna.

– Vi använder skärmarna som ett tredje rum, ett enkelt men effektivt sätt att koppla samman medborgare i de båda städerna!

Vilka slags landskap deltagarna kommer att röra sig i på skärmarna är något också
Susa Pop är sugen på att få veta – vid tiden för denna intervju hade konstnären ännu inte avslöjat sina planer.

– Men Sermon brukar jobba med enkla datorlandskap, pixelerade miljöer som ser ut
som dataspel. Där stoppar han in enkla element som stolar, badkar, och bord som deltagarna kan interagera med.

Public Art Lab är också medarrangör i festivalen Media Facades som har genomförts två gånger, 2008 och 2010. Den använder städers befintliga videoskärmar för att föra konsten till det offentliga rummet. 2010 ägde festivalen rum samtidigt i sju städer i Europa: Budapest, Helsingfors, Bryssel, Liverpool, Linz och Berlin. Alla typer av skärmar ingick, allt från informationsskärmar i tunnelbanan till en 660 kvadratmeter stor LED-skärm monterad på ett 80 meter högt cylindriskt järnskelett beläget i stadsdelen Schöneberg i Berlin, som förut var en gasklocka. Även i Media Facades är publikdeltagandet viktigt, berättar Susa Pop.

– Vi är noga med att konstnärerna väljer deltagande projekt, och inte bara jobbar med video utan också med olika teknikutvecklare. Vi började tidigt förse existerande skärmar med ny teknik som till exempel motion tracking, sensorer och annat, det var intressant. När man använder samma teknik på två ställen är det ganska enkelt att lägga till olika former av delaktighet. Skärmarna blir som ett membran mellan internet och stadens allmänna utrymmen.

Platsens karaktär är också viktig, säger Susa Pop. Att komma dragande med enorma videoskärmar och spektakulär konst kan onekligen ge ett visst eventliknande drag åt den konst Public Art Lab vill visa, men det gäller att inte komma nerdimpande med projekt som saknar lokal kontakt. Responsen blir helt annorlunda när man jobbar i fattigare bostadsområden än om man arrangerar konsthändelser centralt i en stad.

– Man får börja från noll varje gång!

När Public Art Lab nu har börjat arbeta i Kina inleddes samarbetet därför med en två dagars workshop där konstnärer, teknikföretag och diverse myndighetsrepresentanter ingick.

Susa Pop grundade Public Art Lab 2006 efter att ha arbetat med interaktiv konst på olika sätt sedan början av tjugohundratalet. En tidig inspiration är Blinkenlights, en installation från tidigt tjugohundratal, signerad Chaos Computer Club, Europas största samfund för hackare. De tog över en övergiven byggnad och i varje fönster placerades en billig byggstrålkastare. Alla fönster tillsammans skapade en stor men extremt lågupplöst ”skärm” som åskådarna kunde påverka genom att skicka sms till ett nummer som arrangörerna spred. Ett sms med texten ”I LOVE U” ledde till att samma bokstäver bildades på ”skärmen”.

– Det hade stor inverkan på mig.

En annan tidig inspirationskälla för Susa Pop är konstnären Rafael Lozano-Hemmer, som arbetat med interaktiva ljusinstallationer sedan tidigt nittiotal. Inför millennieskiftet installerade han 40 interaktiva ljuspunkter på ett tak på en byggnad i Mexico City. Genom att registrera sig på konstnärens webbplats kunde människor över hela världen påverka ljuset från armaturerna.

– Jag läste intervjuer med människor från både Kina och Tyskland som deltog i verket. Det blev en installation som fick stark påverkan på det allmänna rummet.

Rafael Lozano-Hemmer har också gjort sig berömd för verk där starka sökarljus rör sig efter mönster som publiken kan påverka via stora spakar, en sensor som mäter deras hjärtfrekvens eller genom deras röster, registrerade via en mobilapp. Susa Pop bad honom att komma till Jena med en sådan installation men han tackade nej.

– Men han sa att folk direkt skulle göra kopplingen till Speers ljuskatedral!

 
Annonser:
Annonser