« tillbaka

Musée Yves Saint Laurent Marrakech

Text: Sophia Flemby Broberger

ARKITEKT: STUDIO KO

En exteriör av raka linjer och perfekta kurvor – täckt med en kappa av tegelstenar i terrakotta. Likt texturen av ett tygstycke ringlar sig mönstret runt den 4 000 kvadratmeter stora byggnaden som bildar Yves Saint Laurent Museum (mYSLm) i Marrakech. Platsen är väl vald. Ett stenkast bort ligger den botaniska trädgården Jardin Majorelle som Yves Saint Laurent och hans partner Pierre Bergé lät restaurera under 1980-talet. Trädgården är även den plats där Yves aska spreds.

Sommaren 1966 reser Yves tillsammans med Pierre till Marrakech. Paret förälskar sig i dofterna, färgerna – staden. De köper ett semesterhus, senare även flera. Det blir inte bara början på en kärlekshistoria till en plats, utan även en ny riktning inom Yves Saint Laurents mode, med Marrakech kommer nya kollektioner – färgstarka kreationer.

I oktober 2017 slår dörrarna upp till museet och den enorma modeskatt som nu huserar på Rue Yves Saint Laurent i Marrakech. Pierre Bergé är uppdragsgivare, men avlider kort innan öppning och hinner inte uppleva succén. Två veckor efter lanseringen är museet ett av stadens populäraste monument, hit kommer man för att ta del av Yves Saint Laurents livsverk men även för att spegla sig i arkitekturen och ta snygga selfies med monumentet som bakgrund.

Förutom den permanenta utställningen på 400 kvadratmeter rymmer byggnaden en bokaffär, ett kafé på terrassen och ett bibliotek på över 6000 volymer. Men även ett auditorium med 140 sittplatser vars tekniska utrustning integrerats helt i interiören, avskalat och minimalistisk för att inte påverka publikens upplevelse.

Museet är ritat av den franska arkitektbyrån Studio KO som grundats av Olivier Marty och Karl Fournier. Byrån står bakom flera hotell och butiker i New York, London och Paris. De är även flitigt anlitade i Marocko, där de driver ett av sina tre kontor. När Pierre Bergé tog initiativet till museet var det betydande för honom att projektet skulle vara väl förankrat i Marocko och att arbetsprocessen skulle vara intim trots sin ambitiösa storlek. Valet föll på Studio KO.

– Vi har gjort en hel del privata projekt för Pierre och kommit varandra nära. Han gillade vårt projekt Villa K som vi gjort i marockanska öknen. När han senare initierade arbetet med museet kom han direkt till oss. Han ville inte ha någon stor känd arkitektbyrå utan en intim arbetsprocess. Projektet skulle förutom den marockanska känslan, vara modernt där det skulle läggas stor vikt vid detaljerna, berättar Olivier.

Den formella briefen uteblev men idén om ett modernt, urbant och marockanskt förankrat museum är tydligt. Lagret av tegelstenar som sveper runt byggnaden står i kontrast till insidan - interiören vars formspråk är mjuk och slät, där kontrasten skildrats likt tyget på insidan av en couture-jacka. Det självklara valet till fasaden blev den marockanska terrakottan, inte alltför rustik utan polerad och inbjudande. Karl och Olivier tittade tidigt på Yves Saint Laurents mönsterritningar men dröjde med att besöka modearkiven.

– Vi ville inte komma för nära kollektionerna och detaljerna för tidigt. När vi hade gjort vår första mockup besökte vi arkiven och upptäckte då ett guldhalsband som hade samma form som byggnaden vi precis ritat, det var väldigt speciellt, berättar Olivier.

Arbetet flöt på smidigt och harmoniskt men där några delar var mindre följsamma. Bland annat arbetet med betongen på fasaden. Mellan lagren av terazzo och terrakotta löper ett band av betong som håller strukturerna samman. Betongen skulle gå i rå betong men när det väl var på plats, blev resultatet något helt annat än vad uppdragsgivaren Pierre Bergé eller arkitekterna tänkt sig och månader av diskussioner pågick om hur man bäst skulle lösa frågan.

Det diskuterades kring om vi skulle byta ut betongen mot trä eller mässing, något som vi var emot eftersom vi tyckte det var alldeles för dekorativt, vi ville ha ett material som kändes mer levande, säger Olivier.

Lösningen fanns inne i byggnaden. Av en slump såg arkitekterna hur en av arbetarna försökte krossa en bit betong, men då han inte lyckades göra det med en elektrisk hammare satte han sig istället och karvade bort betongen bit för bit.

– Det var nästan som om han satt och skulpterade, det var fantastiskt – som ett konstverk. Det var precis det där vi ville åstadkomma med betongen. Vi frågade om han kunde göra likadant på fasaden - resultatet blev enastående. Vi älskar hur levande materialet känns när solen nu lyser mot fasaden.

Museets genomslagskraft har varit större än vad arkitekterna föreställt sig. Förutom den givna kontexten med den stora modeskaparen och hans livsverk, har arkitekturen fått stor betydelse med sin självklara framtoning och inbjudande formspråk.

– Karl och jag är väldigt nöjda över mönstret på fasaden och hur självklar byggnaden känns, som om den alltid stått på den där platsen. Arkitekturen är välkomnande, respektfull mot människorna och kontexten. Vi gillar hur byggnaden samspelar med besökarna och hur den existerar i sin omgivning, avslutar Olivier.

 
Annonser:
Annonser