« tillbaka

Skapaskolan

Text: Matilda Stannow
Foto: Mattias Hamrén och Johan Alfredsson/Kinnarps

STREET MONKEY ARCHITECTS

Att kliva in i en skola är alltid lika spännande. Stor igenkänning, lukten och ljuden ofta desamma oavsett om byggnaden är sprillans ny eller gammal. Men märkligt nog slår nu en annan, skol-ovanlig, känsla emot mig. Här är så tyst och vilsamt trots att nära 500 elever och skolans personal ofta är på plats samtidigt. Omedelbart blir jag nyfiken på Skapaskolan rum, vrår och hörn. Ja, hörnen också, jag återkommer till dem om en stund.

Uppslutningen inför mitt besök signalerar att här finns något utöver det vanliga, något besjälat. Ett engagemang som satt tydliga fysiska spår i byggnaden. Jag möts av Skapaskolans grundare Christer Holger, byggnadens ansvariga arkitekt, de som ansvarat för designkoncept och specialritade möbler, rektorn och en fotograf (som idag ska fota med barn, i helgen fotades stilrent och utan barn). De är här tillsammans för att visa runt och berätta om hur man bygger en hållbar skola med blick för framtiden i samtiden. Från första stund märks det att de är mycket nöjda med resultatet.

De flesta av oss tänker på klimatet och våra ändliga resurser, vi vill undvika att göra fel. Vi vill äta rätt, resa rätt, ja, helt enkelt leva livet rätt. Alternativ till ”att göra som vi alltid brukar göra” finns nästa alltid, även i byggbranschen. Det gäller både i val av konstruktion, material, teknik men även kring tjänster och transporter. Skapaskolan i Huddinge är ett exempel värt att inspireras och lära av. Byggnaden är ett passivhus, byggt av volymelement, med föredömlig teknik och installationer, solpaneler och sedum på taket. Check, check. Arkitekterna gjorde det inte lätt för sig. Programmet krävde stora öppna ytor som är en riktigt utmaning med volymelement. Dessutom skulle den riktigt stora huskroppen placeras in i en uppvuxen skogsbacke. Det lyckades genom ett tajt samarbete med konstruktörerna.

I Skapaskolan är visionen stark och målbilden tydlig. Hållbar, hälsosam och humanistisk. En människovänlig miljö, transparent och lätt att anpassa och transformera över tid.

Här används få och tåliga material, i en lugn, dämpad färgskala. Inga förutfattade meningar om att barn gillar grälla färger eller behöver snabba intryck. Den till stora delar digitala lärandeprocessen kräver istället en rofylld studiemiljö som stödjer såväl individuellt arbete som i grupp. 

Och det är i Skapaskolans interiörer som experimentribban lagts extra högt. Man har tagit lärdom och inspirerats av amerikanen Peter Lippman, internationellt erkänd lärmiljö-guru. Det är en ljus, korridorsfri skola med uppehållsytor för grupparbeten och vistelse. Här finns inga traditionella klassrum och undervisningen är varierad och traditionellt föreläsande utgör endast en mindre del. Man arbetar i lärstudios, en för varje årskurs som ibland har upp till 50 elever. Hur gör man bra rum för digital inlärning från förskoleklass till årskurs 9, med en padda som huvudsakligt läromaterial och med en övertygelse om samarbetets betydelse för lärandet?

Lärstudion är utformad som en överblickbar, kreativ verkstad där flera pedagoger finns närvarande i rummet. Det känns som ett mysigt uppehållsrum, man kan sitta, hänga eller ligga på den stora gradängen, uppe i en koja eller under den, i glasade holkar eller bland kuddar i djupa fönsternischer. Det finns föredömligt många hörn att sätta sig i. Medvetet finns omöblerade hörn, för de som vill tränga in sig där, på golvet. Den till stora delar specialritade inredningen är smart, skissad in i minsta detalj och med prototyper som testats av eleverna i temporära lokaler. Samma omsorg kring inredningen finns i personalrum för lärare och administration.

Men all undervisning sker inte i lärostudion. Mycket lektionstid ligger i slöjdsalar, i labbet, musikstudion, podrummet eller i idrottshallen, som just nu färdigställs. På rasterna är man ute och leker, sitter i biblioteket eller i fiket, som sköts av de äldre eleverna. Lunchen från en vegetarisk buffé äts i matsalen, som är en del den rymliga entréhallen, skolans hjärta. Rummet domineras av en bred trätrappa, omringad av balkonger och öppet upp till tak. Många moderna skolor har ett liknande nav, det här är ett av de trivsammaste jag varit i. 

En skola där alla tar av sig ytterskorna redan vid huvudentrén blir en avväpnad plats. I Skapaskolan landar strumpfötterna på mjuka ljusa trägolv och ljuddämpande mattor. På väggarna finns akustikdämpande ”konstverk” inspirerade av digitala pixlar. Det är just det avsaknaden från buller, skrap och skrik som är så påfallande här inne. Det är kul att höra elever i olika åldrar och lärare berätta om hur de tagit sin nya, lite annorlunda skola i besittning. Med stolthet.

Skolbyggnader är en samtidsmarkör som väl beskriver sin tids värderingar och konjunktur, pedagogiska trender, elever och lärares status och rang. Jag har de senaste åren förfärats över friskolor inträngda i undermåliga fd kontorslokaler utan skolgård, gympasal och matsal men även besökt en rad verkligen fina nya skolor. Men det är sällan jag känt en sådan framtidstro som under timmarna på Skapaskolan. Jag imponeras av projektgruppens prestigelösa samspelthet, deras iver att visa upp resultatet av sin experimentlusta kring planlösning, möblering och material. Man anar en självsäkerhet, vissheten om att det funkar bra eftersom idéerna redan testats av både barn och vuxna som dagligen befinner sig på Sveriges största arbetsplats, i skolan.

Om ett år är Barnkonventionen en svensk lag. Flera av dess paragrafer ställer krav som påverkar utformningen av vår fysiska miljö där ”barnets bästa ska komma i främsta rummet”. En arkitektur som är bra för barn är bra för alla.

 
Annonser:
Annonser