« tillbaka

Snabba lösningarbo-krisen

Text: Mårten Janson

Välkommen utböling – vi fixar plats åt dig också! Rum tittar på alternativa bygglösningar till bostadskrisen.

Den som skriver det här är en av världens fyra miljarder urbaniter. År 2050 har vi blivit två och en halv miljard till och sådär 2070 är vi dubbelt så många som i dag. Alla de nya stadsborna behöver bostäder, kollektivtrafik, bibliotek, lattefik, matbilar med mera. På några få decennier ska vi bygga lika mycket stad som hela mänskligheten gjort från de gamla babylonierna fram till i dag. Det kommer gissningsvis kräva mer kreativa lösningar än de som råder i dag – inte minst att vi bygger både billigare och mer miljömässigt hållbart. Men hur?
    New London Architecture (NLA)är ett oberoende forum för diskussion, debatt och information om arkitektur, stadsplanering och byggnadsfrågor i den brittiska huvudstaden. Nyligen avgjordes deras internationella tävling New Ideas for Housing. Tävlingen sökte kreativa idéer för att lösa stadens alltmer katastrofala bostadsbrist. Över tvåhundra bidrag kom in från sexton länder och i oktober korades tio finalister, som alla tog nya tag om problemet med att fixa tak över huvudet åt såväl befintliga som aspirerande Londonbor.
    Ett kreativt förslag var det som tänktes fram av arkitekterna Alastair Parvin och Adam Towle tillsammans med WikiHouse Foundation – en stiftelse som tar fram enkla, lättbyggda hus och tillverkar dem på ett kostnadseffektivt sätt. Deras idé kallas Right to Replace och går ut på att villaägare i förorten får rätt att flytta till en tomt närmare stan om de lovar att riva sitt hus och bygger ett nytt drömboende – som bara tar upp halva ytan av det föregående. På det sättet kommer vi ifrån icke hållbart, ytkrävande boende i bilberoende förorter samtidigt som människor själva får frihet att skapa sin egna, unika hus utan att ta upp så mycket dyrbar markyta.
    Vattenboende brukar vara populära förslag i diskussioner om hur man löser bristen på mark i trånga städer. Baca Architects påstod sig kunna skapa 7 500 flytande bostäder på Londons kanaler – och det på bara sex till tolv månader. Ett liknande förslag kom från arkitektbyrån dRMM som med sitt Floatopolis vill skapa ett utopiskt hamnsamhälle med friluftsbiograf, arbetsplatser, kaféer och skolor. Det är svårt att inte tänka på Makoko, det flytande samhället i bukten utanför Nigerias huvudstad Lagos. Här bor i dag omkring hundratusen människor under allt annat än utopiska förhållanden. Arkitekten Kunlé Adeyemi fick förra året mycket uppmärksamhet för sin flytande skolbyggnad i Makoko, uppförd med enkla material.
    Ett nyskapande förslag från arkitekten Patrick J.A. Massey kallas The Urban Darning Project – Stadsstopparprojektet. Det går ut på ”reparera” de otaliga hålen i stadsväven, genom att stads­planerare och arkitekter i varje stadsdel undersöker vilka små oanvända ytor som finns i närområdet. I samråd med de boende designar de byggnader som fyller igen de tomma ytorna.
    – Varje dag på min väg till jobbet passerar jag en tomt som skulle vara perfekt för Urban Darning, säger Patrick.
    – Som arkitekt är det frustrerande att se oanvänd mark med stor potential och känna att alla möjliga faktorer hindrar möjligheterna att skapa fantastisk arkitektur på platsen. Så jag började fundera över hur man kunde överkomma alla dessa hinder. Urban Darning blev en lösning som i alla fall hjälper till med några av dem.
    Tanken med projektet Urban Darning är att komplettera vissa områden med småskaliga projekt av hög kvalitet. Patricks förhoppning är att Urban Darning ska erbjuda subtila förbättringar som hakar i den existerande urbana väven, därav namnet.
    – Men jag är övertygad om att projektet i sig inte ska ge för tydliga ramar – det skulle försämra möjligheterna att utnyttja den arkitektoniska potentialen i varje plats.

Projektet är utformat utifrån Storbritanniens byggregler och planprocesser, men metoden torde vara tillämpbar i alla städer med någon form av bostadsbrist – det vill säga de flesta urbana områden i världen.
    – Metoden är dessutom särskilt lämpad i städernas centrum, där det sällan brukar byggas nya bostäder, påpekar Patrick, som inte har någon särskild befolkningsgrupp i tankarna för sitt förslag.
    – Intentionen är att göra det enklare att bygga fler bostäder för alla!

Projektet Urban Darning har många likheter med Kil 001, arkitekten Malin Perssons vinnande bidrag till arkitekttävlingen Hemlös. Tävlingen genomfördes för att sätta fokus på de hemlösas situation och ge förslag på lösningar för hur man snabbt skapar fler bostäder. Kil 001 går ut på att använda de blindgavlar som blir resultatet när man drar in ett hus en bit från de övriga fasaderna. Ofta har dessa inga fönster och är inte till glädje för någon utom kissande hundar och någon enstaka graffitimålare som orkar utmana den 24-timmarspolicy som råder i många svenska städer. På dessa gavlar monterar hon triangelformade små utskott med basen vänd åt gatan. I trianglarna, eller kilarna, finns plats för små lägen­heter om ungefär fjorton kvadratmeter. In och ut tar man sig genom enkla trappor och loftgångar.
    Medarrangörer i tävlingen Hemlös var Stockholms Stadsmission och Stockholms stad. Det gjorde de nog rätt i. Stockholm är för närvarande Europas snabbast växande stad, med Köpenhamn, Oslo och London hack i häl. Inom fem år bor en miljon människor i kommunen – en elvaprocentig ökning mot dagens situation. Samtidigt lanserade branschorganisationen Svensk Byggindustri nyligen siffror som visar att bostadsbyggandet kommer att minska nästa år i hela landet. Snabba lösningar tycks vara av nöden. Häromåret lanserade organisationen Jagvillhabostad.nu, tillsammans med det allmännyttiga bostadsbolaget Svenska Bostäder, konceptet Snabba hus. Det går ut på att 32 kvadratmeter stora bostadsmoduler byggs i fabrik och monteras i en relativt lättriven betongkonstruktion på betongplatta, som uppförs med tillfälligt bygglov på lämplig plats. Modulbostäderna förväntas klara åtminstone två flyttar innan de ställs någonstans där de ska kunna finnas kvar permanent. Och medan den tillfälliga lösningen tar hand om unga människors akuta bostadsbehov kan man i lugn och ro se sig om efter mer permanenta placeringar. Vanda Kehr, projektutvecklare på Jagvillhabostad.nu, har varit med och drivit projektet ända sedan starten 2009, då hon och ett antal aktiva i lokalföreningen i Malmö började intressera sig för tillfälliga bygglov.
    – Vi tittade på vad som hindrar byggen från att kunna sätta i gång. Vi tänkte att det borde finnas sätt att utnyttja den sega process som finns.
    Det ledde till reflektionen att man kanske kunde bygga tillfälligt på mark som är under utredning för eventuell bebyggelse eller som ska bebyggas permanent i en framtid – inom några decennier eller så. Bland annat gjorde gruppen ett studiebesök i Holland där tillfälliga bygglov är betydligt vanligare än här.
    – I Sverige har vi haft ganska dåliga erfarenheter av tillfälliga bygglov, säger Vanda. Det används oftast när behovet är akut och då handlar det om rätt bristfälliga baracker som dessutom har en kalkyl som ska räknas hem på den korta tid huset är tänkt att stå. Det blir höga kostnader för de som ska bo i husen. Dessutom satsar man inget på utemiljön.
    Lösningen blev ett flyttbart hus, där avskrivningstiden kan bli längre än det korta bygglovet, tack vare att huset går att ställa på en ny plats efter att det tillfälliga bygglovet gått ut. Just nu är 272 Snabba hus-lägenheter under uppförande i stadsdelen Västberga. Utformningen togs fram via fokusgrupper bland medlemmarna i nät­verket Jagvillhabostad.nu. Belysning, trygghet och en trevlig utemiljö var viktiga aspekter, medan bilparkering var betydligt mindre intressant.
Målet är att Snabba hus ska tillföra totalt tusen nya lägenheter till Stockholmsområdet de kommande åren. Lägenheterna erbjuds unga vuxna mellan 18 och 30 år. Kontraktstiden är fyra år och visserligen kommer hyresgästerna sakna besittningsskydd – men å andra sidan får de stå kvar i bostadskön medan de avnjuter sitt till­fälliga boende.

 
Annonser:
Annonser