« tillbaka

Ur arkivet: Tadao Ando

Text: Frida Jeppsson Prime
Foto: Katrin Greiling

Få bilder ger en så tydlig ledtråd om en person, som ett betongblock med sex prickar i. RUM träffade den världskända arkitekten under exklusiva former på Museo Bagatti Valsecchi i Milano.

Under storslagna förhållanden visade danska Carl Hansen & son nyligen upp sitt nya samarbete med stjärnarkitekten Tadao Ando. I centrala Milano på Museo Bagatti Valsecchi, som visar hushållsgods, möbler och konsthantverk från 1800-talet, samlades världens press för att få några få exklusiva minuter med huvudpersonen och en glimt av stolen han formgivit.

Museet stänger för allmänheten när Tadao Ando anländer och en respektfylld tystnad lägger sig som ett täcke i lokalerna. Ett stolt och lyckligt leende sprider sig på vd Knud Erik Hansens läppar när han berättar hur de hamnat där vi är idag.

– Det finns egentligen ingen riktig tanke bakom samarbetet med Tadao Ando, vilket kanske låter galet, men för oss är det inte ett kommersiellt projekt. Vi har nått en viss storlek på Carl Hansen nu, så det är naturligt att leta nya utmaningar. Vi har en stor marknad utanför Skandinavien idag, där Asien är en av de största. Folk där uppskattar Hans J Wegner och vad vi gör, så enligt mig fanns det bara en person att kontakta.

Han fortsätter att berätta att samarbetet markerar ett nytt spår för familjeföretaget som global aktör och för honom själv som, i egenskap av tredje arvtagare, enbart arbetat med bortgångna arkitekters möbler och saknat den personliga kontakten.

– Resultatet är till ett hundra procent vad vi önskade, eller drömde om att få. Nämligen en produkt som inte ser ut som något annat. Det är första möbeln Ando gjort någonsin, så enligt mig borde han ha fria händer, vilket vi gav honom.

Carl Hansen arbetar enbart med arkitekter, något som Knud Erik förklarar mest som ett sammanträffande, men han säger samtidigt att en designer ofta frågar ”vad vill ni ha?”, vilket är en problemlösande attityd de inte söker. De samarbetar hellre med personer som vet vad de vill åstadkomma, och då spelar det ingen roll om de är formgivare, arkitekter eller självlärda.

När Tadao kommit på plats är det så dags att få utbyta några meningar. Arkitekten inleder med att berätta, på sitt respektingivande sätt, om sin syn på arkitektur och det danska företag han samarbetat med. Han har sedan länge haft Wegner som en förebild och såg uppdraget som en stor ära. Stolen beskriver han dessutom som en hommage till den danska arkitekten. Han förklarar att Carl Hansen med sina få, men väl utvalda objekt, står för en väldigt hög kvalitet, något han tror kommer bli sällsynt i framtiden där massproducerande företag tar allt större plats.

– Om någon tar väl hand om en stol kan den vara i flera hundra år, och av det kan vi lära oss att sluta slösa med produktion. Det finns en relation att utläsa mellan människornas hjärtan och sakerna de äger. Sådana här saker kan hjälpa oss att läka våra hjärtan, säger Tadao och kramar armstödet på Y-stolen han sitter i.

Hans tro är att de emotionella kopplingarna kommer att rädda mänskligheten och att det inte har något med affärer att göra. Möbelindustrin som han valt att ge sig in i är trots allt, hur man än vänder och vrider på det, en extremt materiell värld. Men vad som motiverar Tadao är bland annat att kunna erbjuda människan en plats att känna sig avslappnad på.

– Det finns en till dimension. En möbel kan man självklart sitta i, men den kan också betraktas. Den har en form, så den blir ett objekt. En stol som exempelvis följt med en sedan barndomen kan frambringa minnen från livet. Stolen blir själva kopplingen till minnena och det är viktigt att relationen mellan tingen och människan vidhålls, säger han.

Det är tydligt att det arv och den historia som Carl Hansen står för är viktigt för Tadao och något han hyser stor respekt för. Men den som är bekant med Carl Hansen inser snabbt att stolen Ando ritat skiljer sig mycket från företagets tidigare sortiment. Till formen skiljer den sig också mycket från de tunga och kubistiska byggnader vi är vana att se från arkitekten. Vad han står fast vid är dock materialet trä.

– Det material som ligger människan närmast är trä, inte sant? Man skulle förstås enkelt kunna göra stolen av plast, men resultatet skulle då vara något helt annat. Man skulle förlora den emotionella kopplingen. Det är där Carl Hansens och min arkitekturfilosofi möts, för känsla är inget man skapar, har, och sedan glömmer. Den finns där hela tiden som en ständig påminnelse.

Tadao förtydligar ytterligare att ytan inte spelar huvudrollen. Som exempel tar han betongen han arbetar med, där den exteriöra ytan inte är det viktiga, utan insidan. Alltså snarare hur stålet är infogat och betongens styrka som inte syns utifrån. Utöver detta bygger stolen på ett sökande efter en kurvas begränsning.

– Konceptet bygger främst på den geometriska ramen som omfamnar användaren, vilken är möjlig tack vare hantverkarnas skickliga händer. Jag tror inte Carl Hansens största mål är att sälja många stolar och tjäna en förmögenhet, utan snarare att sälja på emotionella grunder. Man kan till och med se hjärtformen i stolen, säger Tadao med glimten i ögat.

Utmaningarna i samarbetet har varit få, även då producent och kreatör suttit mer än 10 000 mil ifrån varandra och inte kunnat diskutera på samma språk.

– Avståndet mellan oss har inte varit något problem. Tadao är en väldigt vokabulär person, vilket är ovanligt bland arkitekter. Han skriver mycket och har hela tiden sett till att vi varit med på noterna och fått svar på våra frågor, säger Knud Erik.

– Stolen har en för ögat enkel form, men tittar man närmare ser man ett mycket tunt lager faner som Carl Hansen är det enda företaget i världen som kan producera. Samtliga japanska företag jag frågat har sagt nej. Sådant är också en utmaning, för man måste upptäcka nya tekniker och förnya sig, säger Tadao.

Vad framtiden utlovar för samarbetet vågar ingen av männen svara på. Själv skulle Tadao gärna göra en matbordsmöbel, samtidigt som han påpekar utmaningen i att överträffa Y-stolen. Knud Erik förtydligar också att han inte kommer att springa ut och bjuda in fler arkitekter imorgon, men att möjligheten finns, även om han inte har en aning om vem eller vilka det skulle vara. Dags att ställa sig i kö alltså.

Ursprungligen publicerat: RUM 6/12
 
Annonser:
Annonser