Bermudisk cocktail

Mies van der Rohe på Bermuda? Nästan.

Bacardi hade ett långvarigt samarbete med modernist­ikonen, vilket ledde till tämligen dekorativa byggnader i New York och Mexiko. Men på en middag 1957 förklarade bossen Jose ”Pepin” Bosch att han lagom till företagets 100-årsjubileum ville ha ett nytt högkvarter i Santiago de Cuba. ”Utan avskiljningar där alla – både chefer och anställda kan se varandra.” Någonstans kring desserten plockade Mies upp en servett och började skissa, varefter han jobbade vidare med konceptet i två år.

Ett par år innan 100-årsjubileet för företaget, som grundades 1862, kom dock effekterna av en revolution emellan – vilket ledde till en om­lokalisering där huvudkontoret 1965 landade i Hamilton, huvudstad på skatteparadiset Bermuda.

1968 var man redo för ett arkitektoniskt statement, men Mies hälsa sviktade. Pepin Bosch kunde dock inte släppa tanken på en Mies-inspirerad byggnad. Säkerligen spelade det också in att Neue Nationalgalerie i Berlin – baserat på ritningarna gjorda för de ouppförda Bacardi-­kontoret i Santiago – just öppnat. Arkitekt­uppdraget gick i stället till Ricardo A. Eguilior, och i maj 1972, knappt tre år efter Mies död, stod Bacardikontoret färdigt.

Byggnaden är Eguiliors cocktail mixad av den orealiserade byggnaden i Santiago de Cuba och Nationalgalleriet i Berlin. Ibland hävdas det att Bacardi sitter i en Mies van der Rohe-byggnad, men pressreleasen från 26 maj 1972 är väldigt tydlig: Ricaro A. Eguillor är arkitekt – med den pensionerade Pepin Boschs översyn. Faktum är att Mies inte nämns med ett enda ord i press­releasen, däremot sägs Pepin Bosch stå för designens ”inspiration och stöd.”

Resultatet? En rektangulär glasbox som mäter 49 x 35 meter – som vid en första anblick har väldigt mycket gemensamt med National­galleriet. Den stora skillnaden är att pelarna och det flytande taket i Hamilton är vita – vilket de också var i Mies originalmodeller som finns i MoMA New Yorks arkiv. I samma arkiv finns också ett foto på nämnda servett.

Fasadens 200 glaspaneler hänger likt en gardin från bjälkarna, som spänner nästan 24 meter mellan pelarna. Viktigt är också att 1,3 centi­meter tjocka glasväggarna kan flexa i de återkommande orkanerna som drar över ön. Eftersom stora glasytor i ett tropiskt klimat kräver både behandling och ett rejält AC-system för att inte bli ett outhärdligt växthus omöjliggörs tyvärr transparens på samma nivå som i Berlin. Kontors­ytorna bakom receptionen kännetecknas dock av ursprungstankens transparens med bronstonade glasväggar mellan kontoren, vars takhöjd är dryga sex meter. Kontorets mitt kröns av en ljusinstallation i taket som visar stjärnhimlen ovanför Santiago de Cuba.

Bacardi är i dag världens största privatägda spritföretag, och tillväxten krävde i slutet av 1990-talet en 1 290 kvadratmeter stor utbyggnad som placerades under originalets golv för att inte störa originalarkitekturen. Denna tillbyggnad ledde också till en community-målad vägg som tack och lov inte syns från entrén: att bjuda in glada amatörer, inklusive barn och politiker, för att göra en färgglad och happy dekoration till en kultur­skyddad modernistbyggnad känns lika logiskt som att be en pungbunden rasande tjur dekorera en porslinsaffär.

I Bermudas arkitektoniska palett, som till absolut majoritet kännetecknas av gröna, gula röda och rosa pasteller, känns till syvende og sidst denna modernistbyggnad som en främmande fågel, och en välkommen sådan. Glas- och stål­mästaren själv, minimalistkungen av International style, skulle troligen levererat en något skarpare byggnad. Men Mies ler säkert när han tittar ner från sin himmel och höjer en skål.

Text: Anders Modig
Annonser