Jag är nyfiken gul

Jag är nyfiken – en film i gult med en ung Lena Nyman, en nästan lika ung Vilgot Sjöman, och Börje Ahlstedt icke att förglömma. Sex och
politik. Mjukt och rökigt. En film att förfasas över (då 1967). Men också nyfiket älska.
    Jag blir nyfiken – en bok i gult – är det sex och politik? Kanske. Den gula bokens titel The Images of Architects håller dörren lite på glänt. En film i gult och en bok i gult känns som två poler, som gnistrar till när de får kontakt i min hjärna. Jag kikar in. Det är inte mycket till gemensamma nämnare mellan den gamla 1960-talsrullen och en arkitekturbok från 2015. Men någonstans ska jag ändå hitta den.
    Båda innehåller storheter. Den ena avhandlar existentiella frågor om vårt allra mest avskalade, nakna. Lena Nyman är perfekt. Den andra bjuder på någon annans innersta. Svaren på den där frågan som journalister hatar att ställa, men
som kan blotta det allra intressantaste: Vad
inspireras du av?
    I den gula boken visar och skriver 44 kända och nu levande arkitekter om vilka metaforer de använder, vilka avsikter de har, om minnen
och förklaringar. Det är tur att redaktören har låtit dem skicka in bilder i stället för att skriva en stocktråkig text à la projektbeskrivning som vi alltför ofta möts av i branschen. Bilder klarar arkitekter bättre. Därför är det också med ett allt större intresse som jag bläddrar i boken. Här finns svaren på den uttjatade frågan. Ärliga svar. Bläddra fram till den japanska arkitekten Junya Ishigami eller Mario Botta, Peter Märkli eller Sou Fujimoto. Även Alberto Campo Baeza (som ritat kontoret i Zamora på sidan 115) har givit bort en bit av sig själv. Vad inspireras du av? Frågan är relevant. Den är inte tråkig, den bör ställas oftare, vi journalister borde älska att ställa den – och vi borde få svaren i bilder.
    Jag är nyfiken gul sätter Vilgot Sjöman, Lena Nyman och kanske också Börje Ahlstedt i kategorin seriellt kreativa. De gick utanför konventionen, ramen, kulturen och gjorde nytt, spännande, farligt. På samma plats kan vi omöjligt stoppa in den gula bokens redaktör – som visserligen väldigt smart och fyndigt har skapat en 432 sidor tjock bok med 350 bilder i – men som knappast varit först med att låta andra skriva och fota och sedan sätta samman materialet till ett alster. Redaktören Valerio Olgiati har dock gjort det bra,
men de seriellt kreativa i sammanhanget är de
44 arkitekterna. De sällar sig med lätthet till Vilgot, Lena och Börje. Nu är jag nyfiken på
en bok – i blått.

Text: Cecilia Öfverholm
Annonser