Jag – en stel liten gris

Är jag en pepparkaksgris?

Välstöpt i hård form med vassa kanter. Precis som förtvivlat många andra, och nu går mina tankar till de som söker sig till landets kreativa utbildningar. Redan i förra numret av Rum behandlade vi detta ämne. Vi släppte till och med lös en superakademiker bland de redaktionella raderna. Anders Johansson på KTH Arkitekturskolan skrev om attityder. Man hoppas ju på att det är en mångfald av små degklumpar som söker sig till dessa kreativa utbildningar (sedan är det ju sorgligt att de kommer ut stöpta och stela efter några år). Men i verkligheten är det oftast de redan frälsta som söker – och som kommer in.
Jag gjorde en snabbkoll innan jag blev alltför indignerad, och kom snabbt fram till att vi inte kan skylla på de högre utbildningarnas bristande intresse för att bredda sin rekryteringsbas. De kan visserligen göra mer för att locka alla möjliga intressanta studenter till utbildningarna: olika kulturer, hudfärger, sexuella läggningar, yrken, intressen… Men det är mycket tidigare än så som någon (läs staten) börjat gömma de bästa bakrecepten. Staten har ålagt utbildningarna att bredda sin rekrytering. Men förutsättningarna för utbildningarna är ganska usla – här ska bakas utan ingredienser. Nu tänker jag på hur de estetiska ämnena rationaliseras bort i grundskolan. Musikskolor läggs ner över hela landet. De kreativa skolorna som Beckmans, Berhgs, HDK, arkitektutbildningarna, Forsbergs (några nämnda, många glömda) får bära hela bördan. Att alla krav rekryteringsbredd ligger här känns lika galet som att välja gårdagens bulle när de andra just kommit ur ugnen. I dag krävs dessutom en förberedande utbildning för att överhuvudtaget komma i närheten av att få komma in på de kreativa skolorna. Och sällan är förberedelsen gratis. Här behövs rikligt med riktig deg!
Det är i denna deppiga stund som jag formligen snubblar över Leksands folkhögskola. Mitt på Centralstationen i Stockholm jobbar de för att locka nya studenter från oväntade håll. Hantverk, design, bokbinderi, keramik. Jag får prova om jag vill. Det finns degiga lerklumpar till alla. Drejskivan snurrar. Leksands folkhögskola är inte ensamma om att ordna små gerillaverksamheter ute i verkligheten, det är roligt, men det som verkligen är imponerande är folkhögskolans långtgående och välplanerade arbete för nå ut till de som inte redan är frälsta. Här pratar vi seriöst om att leta efter nya, otraditionella studenter, 
och erbjuda dem möjligheter. I höstens program finns ”Portfolioworkshop (långt ord för en stel liten gris) 2X4, Högskoleförberedande” och skolan skriver:
”Vi har utvecklat en ny kortare kurs som vänder sig till dig som vill ansöka till en utbildning inom konst, konsthantverk, design eller arkitektur och som vill veta mer om hur du ska tänka och göra för att presentera vem du är och vad du vill/…/Kursen är kostnadsfri och studiemedelsberättigad. ”
Se där! Så ska degen knådas. Tack Leksands folkhögskola för det bästa receptet hittills. Vi hoppas på färre pepparkaksgrisar till jul!

Text: Cecilia Öfverholm
Annonser