Magnus Åström: Bortom färg och form

Magnus Åströms bilder lämnar tolkningen fri för betraktaren.

För honom själv är det glappet mellan människans iver att tukta naturen och naturen själv som fascinerar. Rum har valt kompositioner med ett stänk av gult.

Arbetar du som professionell fotograf?
– Ja och nej. Jag är utbildad i grafisk design och illustration på Konstfack, och arbetar i dag som creative director på en designbyrå. Foto­graferandet är en bisyssla där jag visserligen ibland gör kommersiella uppdrag, men jag lever inte på det och fotograferar oftast utan uppdrags­givare, av ren lust.
201603_RUM_04

Vad vill du visa i dina bilder?
– Jag fascineras av hur vi människor organiserar infrastruktur och byggnader, hur vi eftersträvar kontroll genom att markera fysiska revir, spärra av, ringa in, och hur vi skapar vår egen version av naturen som vi kan nära, beskära och tukta. Där uppstår ett glapp: mellan natur och stad, mellan ute och inne, mellan det omhändertagna och det orörda. Det är oftast i det gränslandet jag hittar mina motiv. Jag inkluderar sällan människor i bilderna, ändå är människan ofta huvudperson; hon har varit där och påverkat, lämnat spår.
201603_RUM_03

Hur arbetar du? Har du alltid kameran 
med dig?

– Jag är väl närmast en sorts landskapsfotograf i urban miljö, och arbetar dokumentärt i mening­en att jag inte arrangerar mina bilder. Jag har alltid en kamera med mig, om den är digital eller 4 x 5-tums stor­format avgörs mest av dagsformen.

Ägnar du mycket tid åt redigerings-processen?
– Kanske justerar jag ett perspektiv eller en horisont om jag inte redan gjort det i kameran, men oftast går jag inte längre än att ställa bilden så som jag upplevde den vid tagningstillfället.

201603_RUM_09

Vad är viktigast i en bild?
– Vad den i övrigt sätter i gång när man ser på den, alltså de ytterligare bilder som skapas hos mottagaren. För mig är det viktigt att bilden låter betraktaren själv skapa sammanhang. Jag får ibland höra att mina bilder har en sorts lågmäld humor eller tyst poesi, eller rent av förmedlar en samhällskommentar, vilket är roligt eftersom det för mig betyder att bilden når bortom färg och form.

201603_RUM_01

Vilket är ditt förhållande till färg?

– Färg är väldigt viktigt. Färg kan framhäva form, förtydliga geometrier och förstärka stämningar. Jag komponerar i färg och känner mig därför obekväm när jag fotograferar svartvitt, och jag tycker dessutom att det ofta är ganska tråkigt att se på.

Vem är din favoritfotograf?
– Jag tröttnar aldrig på Lars Tunbjörks bilder, inte heller på Martina Hoogland Ivanows suggestiva scener, eller Thomas Priors magiska känsla för ljus. I övrigt gillar jag ofta fotografer på gränsen mellan arkitektur- och konstfoto, som till exempel Akos Major, Clarissa Bonet, Bas Princen, Aras Gökten och Hélène Binet.

201603_RUM_10

Vilket är ditt nästa fotografiska projekt?
– Jag har just avslutat en serie ”närbilder” av Hötorget, en plats jag passerat nästan varje morgon, lunch och kväll i några års tid. Tanken är att det ska resultera i en bok, och förhoppningsvis en utställning i någon form. Dessutom arbetar jag nu med ett projekt om religiösa vallfartsorter och pilgrimer, och infrastrukturen och arkitekturen kring dessa.

201603_RUM_07_2

Text: Cecilia Öfverholm
Annonser