Novembernumret ute nu

När hösten kryper allt närmare fokuserar vi på ljus i vårt novembernummer. Vi lär känna vårt synsinne, undersöker varför vi mår bra av ljus och fascineras av fotografers val av ljus och vinklar. Tyske fotografen Matthias Heiderich pryder omslaget med en bild ur serien Systems/Layers II.

Matthias Heiderich skapar färgstarka grafiska fotografier till tonerna av mörk elektronisk musik. Numera har hans färgkombinationer blivit en del av hans varumärke.

Hur startade din fotografkarriär?
Jag började när jag var 27 år. Innan dess hade jag inte alls varit intresserad av fotografi. Jag ville bara jobba med elektronisk musik, men undan för undan blev jag också fascinerad av grafisk design och en väldigt grafisk stil inom fotografin, vilket också hörde samman med den musik jag gillar. Fotograferingen får mig att komma i ”flow states” där jag kan slappna av totalt och mitt sinne blir lätt, kanske var det därför som jag älskade fotograferingen från start.


MHeiderich-ReflexionenIII_08_2015

Är färger viktiga för dig?
Jag älskar färger och blir lätt nostalgisk av färgbilder. De påminner mig om min barndom och de tv-serier som vi brukade titta på. De påminner mig om 1970- och 60-talet som jag aldrig upplevt på riktigt. Jag önskar man kunde gå tillbaka i tiden! För att få bästa resultat föredrar jag att fotografera soliga dagar, använda färgfilter och justera färgerna senare i processen. Till slut blir de kombinationer jag använder en del av mitt varumärke, antar jag. Jag vill överföra värmen och den nostalgiska känslan som jag älskar men också tillföra lite obalans, en tvist, en kontrast, en känsla av isolering.

Vad fascinerar dig?
Alla fysiska objekt, ljud, känslor och minnen kan vara fascinerande. Personligen fascineras jag av obekväma känslor, som orsakas av konstiga situationer – jag pratar inte om rädsla, panik eller väldigt starka känslor – utan bara lite obekvämlighet mellan den harmoni som jag också gillar. Jag försöker ofta framkalla en apokalyptisk känsla i mina fotografier genom att plåta tomma platser utan människor. Att vara ensam på en offentlig plats kan skapa obekväma känslor, en känsla av isolering. Det fascinerar mig. Särskilt om känslan förstärks av musik. Jag brukar lyssna på mörk och experimentell musik när jag plåtar. Det hjälper mig att komma i rätt stämning.

MHeiderich-SystemsLayers_09_2015

Varför arkitektur?
Eftersom jag älskar linjer, symmetri, strukturer blir byggnader ideala för mig. Sedan jag började fotografera har jag insett att byggnader kan vara både vackra och intressanta. Och det finns många intressanta detaljer på byggnaderna omkring oss, även de fula. Jag ser om jag kan hitta detaljer som jag kan ta ur kontexten och skapa något nytt av, en artificiell kontextlös värld isolerad från resten – färgstark och tyst. Det är också en av anledningarna till varför jag aldrig har med människor i mina bilder. De är högljudda och distraherande och jag vill inte ha dem i mina fotografier.

MHeiderich-SystemsLayersIII_06_2015

Vad arbetar du med just nu?
Jag jobbar tillsammans med ett par andra fotografer med en utställning i Berlin som pågår mellan november och januari. Jag har också börjat jobba på mina andra bok som jag hoppas släpps under våren 2016.

MHeiderich-SystemsLayersII_015_2015

Text: Cecilia Öfverholm
Annonser