Samtidigt i kajskjul 113

Stadstriennal, det låter det. Göteborg utvecklas och mängder med planer är redan satta, lika många ska sättas.

I en bister, men dock ganska ljummen, höstvind, kryssar jag mellan vattenpölarna i Frihamnen. Ser den fina bastun som kanske tar hem Kasper Sahlinpriset, känner igen förarhytten från ett fartyg som i dag fått en ny uppgift vid Pöl Harbour, göteborgarnas namn på det allmänna, uppvärmda badet i hamnbassängen. Göteborgs Frihamn ska förvandlas. Jätteytor som ska få nya funktioner. Nu gör staden en trestegsraket och vill kommunicera, debattera och lära. 2015 är första tillfället i Stadstriennalen, 2018 det andra och 2021, ja, då vet vi mycket mer om stadens utveckling.

Under triennalens andra dag skulle marknaden vs subventioner diskuteras. Inbjuden var arkitekten och forskaren Frank Wassenberg från Platform 31, Nederländerna – det land i Europa med störst andel reglerade hyresrätter. Kan vi månne lära av dem? Vi i publiken borde ha varit en lika mångfaldig skara som de framtida områdena väntas bli. Men ack. Av alla intresserade av marknadsmekanismer, subventioner, nytänk, segregation och stadsutveckling fanns bara en enda representant från marknaden. En ensam liten person från byggsidan.

Har arrangörerna haft svårt att locka alla inblandade i vår gemensamma stadsutveckling till seminariet, eller är det ett tecken på byggherrarnas totala nonchalans mot allt som inte är nedtyngt av feta dollartecken?

Nej, det finns en mer praktisk förklaring än så, om man får tro Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö. Samtidigt med triennalen pågår nämligen Business Arena i Stockholm och exakt samtidigt som vi lyssnar på ”Marknad eller subventioner?” sitter åhörarna i Stockholm Waterfront och lyssnar på ”Sociala utmaningar när Sveriges bostadsbestånd behöver växa”. Ett sätt att tolka detta är att situationen börjar bli akut i Sverige. Var ska alla bo, och framför allt de med begränsad ekonomi? Vem ska bygga? Den lilla representanten för byggsidan som sitter i Kajskjul 113 i Frihamnen får svara.

Foto: Hendrik Zeitler

Text: Cecilia Öfverholm
Annonser