Weronika Dudka – den ofrivilliga fotografen

Inredningsdesignern Weronika Dudkas fotografier spelar med våra sinnen och letar sig djupt in i våra minnen. 

De kan vara spontana eller planerade, orörda eller redigerade – och trots magin i hennes bilder vägrar hon kalla sig för fotograf.

Vi har valt en serie bilder – är de typiska för dig?

– Jag strävar efter att tänja gränserna inom skiftande arkitektur och de här bilderna är från min serie med färgbilder av postmodernism. Jag vill gärna tro att alla mina bilder, oavsett stil, färg eller ämne hör samman på något vis. Varje person har sin egen uppfattning och jag kommer alltid att försöka uppmuntra alla att hitta sin personliga tolkning.

Victoria-Centre-Flats,-Nottingham

 

Vad är viktigt för dig att fånga i bilden?

– Ljus, struktur, geometri och atmosfär, och det som minnet senare kan skapa. Föredrar du att arbeta inom arkitektur eller arbetar du också inom andra fält? – Överraskande nog tycker jag också om att fotografera natur, blommor och trädgårdar, eller vatten. Arkitektur kommer ur en naturlig rytm och ett biologiskt system, och jag är intresserad
av hur naturen och arkitekturen utvecklas tillsammans, speciellt hur naturen alltid hittar en väg att övervinna människans arkitektur till slut.

Summer-Row,-Birmingham

 

Hur närmar du dig en byggnad/ett objekt?

– Antingen jag planerar att fotografera en speciell byggnad eller spontant avbildar den, tycker jag om att komma tillbaka till samma plats vid en annan tid på dagen och se byggnaden i ett annat ljus. Det finns inget färdigt recept, ingen approach – mina ögon guidar mig.

Paddington-Underground-Station,-London

Är färg viktigt för dig?

– Färg inverkar mycket på mina bilder, och det är sällan som färgen kommer naturligt i en kombination jag gillar. Jag tvekar aldrig att redigera bilderna så att de blir såsom jag har sett framför mig.

Kensington-and-Chelsea-Town-Hall,-London

Hur arbetar du med redigering?

– Lika mycket som jag respekterar det orörda, oredigerade fotografiet, använder jag kameran som ett känsligt och effektivt verktyg för att uppnå de resultat som jag tänkt i min hjärna. Det har aldrig varit ett självändamål för mig – och jag skulle aldrig kalla mig för fotograf. Jag skulle lätt ha kunnat måla arkitektur, men det skulle ta en himla massa tid.

BEUTH-University,-Berlin

Vilket är ditt nästa fotografiska projekt?

– Jag planerar aldrig mina projekt, men i takt med att min stil utvecklas märker jag att jag kan kategorisera vissa delar av mitt arbete.

Och när du inte fotograferar, vad gör du då?

– Förkovrar mig – tar långa promenader i London, läser böcker och lyssnar på musik.

Text: Cecilia Öfverholm
Annonser